Fett eller inte? SVT Agenda 21.15 ikväll.

Kan bli intressant att titta på. ”Fet mat för överviktiga och diabetiker? Socialstyrelsens rapport upprör.” Debatt mellan Claude Marcus, professor i barnmedicin och Torsten Mossberg, medicinalråd på Socialstyrelsen. Mossberg verkar vettig det lilla jag vet om honom, och har nog inga starka åsikter åt något håll i frågan. Claude Marcus däremot är lite av ett rött skynke i lågkolhydratskretsar. Vad jag kan förstå har han ett stort intresse av att göra något åt problemet med fetma i samhället, särskilt hos barn. Problemet är att han helt verkar fastlåst vid teorin att det endast är kalorimängd som spelar någon som helst roll för vikten, och att lösningen bara är att äta mindre, även om man är hungrig. Nyare teorier om hormonellt styrd viktminskning slår han ofta ifrån sig med svepande skäl. Han verkar ha bestämt sig för att han har rätt och andra teorier är fel helt enkelt. Att han verkar för att skolor skall ta bort läsk och godis kan man bara applådera. När han dessutom föreslår lättmjölk och margarin till småbarn (mycket onaturliga produkter) så blir det däremot sorgligt. Atkins har han avfärdat som ”osund”, kanske för att han tillhör den krympande grupp som fortfarande tror på den i princip motbevisade teorin att naturligt mättat fett är farligt?

Mycket märkligt är att han hellre verkar kunna tänka sig att pröva experimentella magoperationer på barn (från 13 år!) än lågkolhydratkost. Hur tänker man då? Märkligt också att han kan forska om sköldkörtelhormonets relativt små effekter på fettcellerna, men ignorera insulinet, som har betydligt mer potent fettinlagrande verkan. Problemet är kanske att det inte passar in i teorin om att bara kalorimängd och inte -kvalitet har någon betydelse. Insulinet ökar ju av kolhydrater, men knappast av fett.

Som avslutning ännu ett exempel på hur enormt fel teorierna Claude Marcus tror på kan leda. Bra och enkelt att banta med godis? Javisst, om vi skall tro på Marcus. Självklart är detta vansinne, det kan nog vem som helst förstå. Vem är mätt efter en påse godis om dagen, utan något annat? Och hur skulle det fungera i längden? Marcus följer här sina teorier till samma uppenbara återvändsgränd som Stephan Rössner, känd för sitt uttalande att det går lika bra att banta med hallonbåtar, så länge man inte äter för många.