Fetmakirurgi ger ÖKAT sjukvårdsbehov!
i Fetmaoperationer 
Fetmaoperationer, att skära bort friska magsäckar, lanseras som den enda effektiva behandlingen av fetma. Men allt fler problem börjar visa sig och nu publiceras den kanske största motgången hittills. Det är en 20-årig uppföljning av den största studien på fetmakirurgi, den svenska SOS-studien.
Det visar sig att feta personer som genomgår fetmakirurgi får ÖKAT behov av inneliggande sjukvård! Under de första sex åren är ökningen mycket tydlig (se figuren överst).
Orsaken är komplikationer till kirurgin (blödning, infektioner, läckage av maginnehåll ut i bukhålan) eller långsiktiga risker som tarmvred, blodbrist, näringsbrist eller gallsten.
Feta som låter bli att operera sig klarar sig alltså bättre när det gäller sjukvårdsbehov. Och till råge på det behöver de opererade enligt uppföljningen mer psykiatrisk medicinering, exempelvis mot depressioner och ångest!
Vi behöver en vettigare och sundare behandling av fetma. Vi kan inte fortsätta att ge simpla kalorifixerade råd (som är sämst i test) innan vi utsätter patienter för farlig kirurgi. Att operationerna ska vara ett ”sistahandsalternativ” innebär att patienterna behöver erbjudas hjälp med lågkolhydratkost av sjukvården först.
Skygglapparna måste av nu.
Tillägg:
Notera att de flesta patienterna i studien gjort äldre och mindre fetmaoperationer än de vanligaste idag (Gastric Bypass). Idag kan man alltså riskera än mer komplikationer av fetmakirurgi.
Som om inte det vore nog börjar nu ännu extremare fetmakirurgi bli populär, där en stor del av tarmen också kopplas bort, sk Duodenal Switch. Där kan långtidsriskerna (svårbehandlad näringsbrist m.m.) vara än mer skrämmande.
Kan fetmabehandling bli mer extrem än så? Ja. Kanske är hjärnkirurgi nästa steg – om vi inte tar vårt förnuft till fånga.
61 kommentarer
Opererades själv med GBP 2007.
Gick genom den ner 30 kg (ungefär 40% av min övervikt). Stod sedan stilla i tre år innan jag sakta började öka i vikt igen. Har nu ätit strikt LCHF sedan november 2011 och lyckats gå ner 27 kilo.
Jag känner mig lurad som valde operation. Önskar att jag hade tvingats prova LCHF först.
Om du som läser detta funderar på operation... snälla, prova LCHF först! Jag lovar dig att det är bättre än dumpningar och vitaminbrister och superkänslig mage (som många får efter operation).
Det påminner mig om när jag sökte för en åkomma nu i sommar....
När min läkare skulle förklara den troliga orsaken så inledde han med "jo, du har ju gjort en sån där GBP och gått ner så mycket i vikt...."
Jag avbröt honom o sa att jag inte gjort det och han förvånat säger "Jasså, så du har gått ner i vikt på egen hand??" Han lät verkligen överraskad.
Jag fick en otäck känsla av att han o kanske hela läkarkåren(?) har landat i nått tänk att "GBP är det enda som hjälper".
Skrämmande!! För mig hjälpte mental träning o lite jävlar anamma!
Jag värderar inte o ifrågasätter hur andra gör med sin kropp. Men jag skulle ALDRIG, ALDRIG lägga mig under kniven. Jag vill ha möjligheten att gotta mig i tex julmat eller en pizza ibland. Och vad händer om 20-30-40år?
Men så nyligen var jag till läkaren för en vanlig bihåleinflammation så säger läkaren skrattandes "jag brukar skojja om dig och säga att du är den enda jag vet som går upp i vikt efter en gboperato ..vad skar dom bort för nått??"
Jag blev så paff..vad sa han.. tittade strängt på honom och sa..jag har inte opererat mig..
Med all rätt tittade han ner i golvet och skämdes!
Så otroligt ruttet.. men GB-op är tydligen det enda sättet..
Nu har jag gått ner 15kg med Lchf..hoppas jag träffar honom igen om typ 20kg..då ska jag skriva honom på näsan..att det går faktiskt att gå ner i vikt utan att ta till kniven...
Det värsta är att riktig mat är farligt, men att stympa kroppen är effektivt, uppenbarligen inte hälsosamt eller nyttigt. I alla fall om det är magsäcken man stympar.
Kanske att det inte är lika farligt att stympa andra fungerande kroppsdelar.
Tänk et att stympa bort fungerande ben två st, det ger 10 - 30 kg ca.
Problemet löst, vikten gått ner, bmi lägre.
Och ingen ökad sjukvård...
Ändra på verkligheten när kartan är fel.
Istället för hundratusentals kronor i operations- och eftervårdskostnader (och ett livslångt lidande) borde man ge patienterna ordentlig utbildning i hur kroppen fungerar, ge dem stöd och vägledning och ett strikt kontrollerat lågkolhydratkostbehandlingsprogram (oj vilket långt ord...svenska språket är fantastiskt ;-)) Om man istället för att bara ordinera vad patienten ska äta och på vilket sätt, måste man grundligt utbilda honom/henne om olika näringsämnen/livsmedel och vad som händer med dem i kroppen, om eventuella övergångsproblem, om de positiva effekterna på sikt avseende annat än bara vikten. En kunnig och därmed motiverad patient/människa kan sedan ganska snabbt ta över ansvaret för sin behandling själv och bara då och då komma på återbesök för att följa upp och bli normalt hälsoundersökt, och inte för att hämta ut nya recept på läkemedel som bara lindrar symptom.
Vi vägde ungefär lika mycket innan hennes operation. Jag började med LCHF i mars och sedan första dagen har jag följt Kostdoktorns råd. Jag har gått ned 19 kg nu helt problemfritt genom att äta mig mätt varje dag och kommer att fortsätta med denna kost även efter att jag nått min målvikt (14 kg kvar). Ingen får sätta sin kniv i min mage i onödan!
Det är samma sak med de andra på jobbet som gjort operationen. De äter som innan fast i mindre portioner och där är en som allt som oftast skippar den "riktiga" maten och går på kakor och tårtor som serveras mer ofta än sällan. Jag frågade henne en gång varför hon inte istället äter sin lunch så hon får i sig någon näring och fick som svar att tårta var ju godare. Det spelade tydligen ingen roll om hon inte åt annat än kakor för hon gick ju ändå ner i vikt. Men samtidigt har iaf hon även diabetes och andra problem. Hon säger ofta att hon mår skitdåligt och trycker i sig så mycket bröd hon bara kan.
Suck...
Tyvärr är hon fetträdd och vägrar lyssna på råd om LCHF.
Honoré de Balzac
Äntligen en studie som börjar närma sig sanningen.
Lika korkad tanke.
Men tyvärr lyssnar inte folk på oss utan på läkaren som är "kunnig".
Hellre fet än GBP opererad!
Jag har levt med matmissbruk i över 30 år. Hetsätning/bulimi har varit min vardag sedan jag var 16 år. Det går inte att skära bort. Att springa hos psykolog hjälper inte heller när orsaken egentligen är att man bara blir mätt i kroppen (övermätt så att man måste kräkas) men inte blir mätt i hjärnan.
Jag vet inte om jag var leptinintolerant eller om det var något annat fel, men från första veckan med strikt LCHF försvann över 30 års lidande och alla symptom på det jag trodde var någon form av psykisk åkomma (för det har man fått sig itutat). Jag blev MÄTT för första gången i mitt vuxna liv. Plötsligt började hjärnan fatta att kroppen var mätt och att jag skulle sluta äta. Jag slutade överäta och hetsäta och därigenom var jag också av med behovet av att kräkas. Jag har inte stoppat fingrarna i halsen på snart sju månader nu. Vilket är så otroligt att jag knappt fattar det.
Jag tycker ärligt synd om dem som skurit bort delar av sin kropp när man kan (bota?) undvika den här typen av matmissbruk bara genom att skippa kolhydraterna. Och de 19 kg som jag gått ned är egentligen bara bonus. Att jag också blivit av med (enligt läkarna) kronisk IBS är rena drömmen. Jag undrar hur många som skulle slippa svåra symptom av Crohns och IBS etc. bara genom att lägga om kosten ... Men läkarna ser ut som frågetecken när man för ämnet på tal. Jag blev skickad till en dietist när min IBS och fetma var som värst och diarréerna stod som spön i backen. Hon rekommenderade mer kolhydrater och mindre fett . Om jag följt hennes råd hade jag troligen varit heltidssjuksriven idag istället för att vara mitt i karriären.
Vad håller läkarkåren på med egentligen? Är alla dessa bakåtsträvare mutade av läkemedelsbolag som vill sälja statiner, diabetesmedecin och blodtryckssänkande eller är de bara rädda för att förlora ansiktet när folk inser att läkarna och SLV lämnat riktigt dåliga råd i över 30 år?
Tror de flesta läkarna vill väl men en anledning är nog att de är satta i en box där de ska gör sitt och våra "experter" på kost dietisterna (utbildade till en del av pillernasande big pharma)
tar hand om kosten, kanske läkarna känner att de trampar in på dietisternas område om de börjar bota folk med kost. "aj aj aj vad ska dietisten säga, Larsson blev smal med LCHF utan dietisthjälp."
Vi måste ge doktorerna flera instument att spela på, LCHF är väl ett som fungerar i praktiken (men inte i teorin)
Så vem dikterar vad doktorerna ska göra och hur de ska göra? Myndigheterna måste det väl vara, Där ska vi sätta in informationskampanjen. är övertygad om att de multinationella som t.ex Unilever (betalar delar av dietisternas utbildning) vänder sig hit också. De är nog du och bror med varandra sedan decennier.
Är jag rätt ute här?
"Vegetarisk kost minskar risken för sjukdomar"
"Den viktigaste riskmarkören för hjärt- och kärlsjukdomar – LDL-kolesterol i blod – minskade med 13 procent, berättar Gunnar Johansson."
http://forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/vegetariskk...
Dessutom känns det oseriöst att prata om kolesterol utan att mäta apo-kvoten. Och kolestrolvärdenas "förbättringar" är väldigt marginella.
Egentligen är det helt otroligt att någon ens kommit på idén att bygga om kroppen på detta sätt.
Detta kommer en stor del av läkarkåren aldrig att erkänna för då erkänner de samtidigt den största skandalen på många år då de kör "lobotomi" på magen.
Fortsätt sedan att på ett MILT (absolut inte påstridigt) sätt att försöka få henne att få upp ögonen för LCHF. För en god vän till oss (en läkare som egentligen är öppen i sinnet och borde ha vetat bättre) blev boken Brödberoende av William Davis en aha-upplevelse. Vi hade tidigare pratat om LCHF men det hjälpte inte. Nu fick hon boken i gåva, läste och blev omvänd. :-)
Det börjar bli allt svårare att dölja sanningen.... LCHF sätts fram allt mer i rampljuset och studier och positiva anekdoter förs fram regelbundet, snart kan inte dessa lobbyister dementera det faktum som bara blir mer och mer klarlagt.
Den heta debatten kommer nog ändå onekligen drivas vidare då LCHF:S antagonister och de s.k sockerlobbyisterna gör allt för att tjäna pengar och ha kvar sina produkter.
Jag tror mer och mer att dessa operationer kommer att jämställas med lobotomi inom en snar framtid :-/
Den där Gunnar Johansson är väl en känd "Vegetarian"...... Kan studien vara lite vinklad då??? ;)
"Compared with controls, surgically treated patients used more inpatient and nonprimary outpatient care during the first 6-year period after undergoing bariatric surgery but not thereafter. Drug costs from years 7 through 20 were lower for surgery patients than for control patients."
Det var alltså de första 6 åren som vårdinsatserna var fler, därefter var det ingen skillnad. Kostnad för läkemedel var lägre för den opererade gruppen från år 7-20, det var framförallt medicin mot diabetes och hjärta-kärlsjukdom som var mindre i den opererade gruppen.
Man ska vara försiktig att göra andra slutsatser än forskarna själva. Främst ska man inte uttala sig starkare än vad de själva gör i sina slutsatser. Något denna sidan verkligen tummat på i detta sammanhang.
Jag har sedan den 9 mars 2012 strikt hållit mig under 20 gram kolhydrater per dag. Många dagar har jag varit på runt 10-15 gram. Jag bokförde allt jag åt de första fem månaderna väldigt nitiskt men har spläppt det nu eftersom jag känner mig trygg i kosten. Idag äter jag kanske 25-30 gram per dag men går heller inte ned i samma raska takt utan långsamt men säkert.
Jag har inte funderat på mjölkprodukter alls och jag har inte haft återfall i min bulimi. Att jag kräkts en gång för att jag mått illa av att jag överdoserat på kolhydrater räknar jag inte till min ätstörning. Det var verkligen bara för att jag fick ont i magen av maten jag åt ...
LCHF är ”godkänt” på kort sikt men det saknas ”långtidsstudier” därför kan den kosten vara farlig.
Tallriksmodellen är ”godkänd” på kort sikt och stöttas av ”tusentals studier” som vi fortfarande väntar att få ta del av? Under tiden rekommenderas att vi äta en varierad medelhavskost varvat med löpning.
GBP ser ut att vara ett farligt ingrepp både på kort och lång sikt men det är ändå inte fullt så farligt som LCHF .. som saknar långtidsstudier?
Addition can make you depressed. I’ve been there. Hating myself, my big fat body. I went to the doctor. Asked about GBP. He said with my addiction it woudn’t help long term. I would drink (since I couldn’t eat) to satisfy my addiction. (Sweet drinks or alcohol) and create more problems.
A few month later I felt even worse. Went back to the doctor to get someone to talk to, a new doctor was there. He said: Get a GBP, you’ll lose weight, look good and you won’t gain weight from antidepresive (pills).
It’s up to each one of us to decide what we want to do. But we must know our choices, and the risks.
Today I’m as far from depression and medicine as I can be. I’m still obese but I don’t hate myself anymore. I work with myself, I’m learning and I’m having fun at the same time. My body is working with me and I’m sure that the weight loss will follow the day me and my body is ready! Yes it’s hard work and it takes time but for me it’s worth it.
Take care and don’t ever stop asking questions!
Många opererade ändra inte på maten efter op, de äter som tidigare men mindre. Det måste leda till undernäring eller hur?
tusen tack för svar och ja, jag har börjat där, men lite för tidigt säga om det kommer att hjälp :)
Många är fortfarande rädda för Lchf men snart kommer det att lossna tror jag. Nu har även Aftonbladet kommit ut med en Lchf-bilaga. Det sprider sig som en löpeld. Hoppas att det gör så att fler uppnår hälsa!
http://www.ultimat.nu/ultimat-i-aftonbladet.html
Efter när vi jobbade var det ofta sjukskrivningar, trötthet, kräkningar. Hon gick ner i vikt men tappade håret, var genomskinligt blek och orkade inte med sitt arbete.
Hon prioriterade godis, kakor, frukt, sötad yoghurt. Till det drack hon Vitamin Water. Jag tror inte jag såg henne äta faktiskt ordentlig mat på ett halvår.
Har så otroligt svårt att respektera människor som gör så här. Tar du beslutet att göra en Gastric Bypass så tycker jag man har en skyldighet både mot sig själv och mot samhället att ta hand om sig själva.
hon har legat inne för näringsbrist o andra åkommor. jag skulle ALDRIG kunna göra en op., speciellt inte efter att ha sett min kollega lida.
Hur man kan leva utan att missbruka och kanske våga möta sig själv och anledningarna till att missbruka.
Jag är själv sockerberoende, men vill inte titulera mig matmissbrukare då vanlig mat aldrig varit intressant för mig.
Sedan den dagen jag slutade äta kolhydrater så har livet blivit väldigt enkelt att leva. Har inte tagit några återfall och tänker i princip aldrig på socker.
Oavsett hur bra eller dåligt denna kost är på sikt, så mår jag just nu fantastiskt och för mig är det detta som räknas!
När jag blev varse mitt sockerberoende rekomenderades jag OA (anonyma överätare) problemet var bara att jag inte alls kände ingen mig i deras delningar. Matplan, skulle jag också göra. Det jag ville minst av allt (fokusera på mat)skulle jag alltså lägga enormt mycket tid på att planera. Jag skulle lära mig att äta kolhydrater, ungefär som att lära en alkis att dricka lite lagom. Funkade inte!! (därmed inte sagt att OA inte funkar, känner flera som är nyktra från matmissbruk, tack vare det programmet)
Så, när jag till slut tog bort alla kolhydrater, funkade det!
För att återknyta till ämnet så skulle ju då levertransplantationer till alkoholister kunna bli vardagsmat!? Fortsätt missbruka så styr vi upp allt till dig inom vården, du får en ny lever så kan du dricka lite till.
Det personliga ansvaret har blivit överlagt till samhället. Vi behöver inte ta ansvar för oss själva, samhället (vården) gör ju det!
Oj, nu lät jag ju cynisk som fasen, ta hand om er därute, lev väl!!
Liknelsen med alkoholister håller jag helt med om.
Och jag känner igen det där med kolhydraterna. Tar jag bort dem sluta min hjärna efter ett tag att tänka på mat (läs; socker) och jag blir "normalätare"; äter när jag är hungrig och inte för att tex fördriva tiden.
Har en anhörig som valde en annan väg; GBP-op 2008. Visst gick hon ner mkt efter op men har sen gått upp rätt mkt igen. Lever som tidigare fast kan nu bara äta lite i taget, mest socker och andra "goda" snabba kolhydrater. Bra för vikt, hälsa och tänder? Det tror jag inte.