Fetma beror inte på för lite träning

2 januari 2014 av i Fetmaepidemin, Träning

Träning är inget botemedel mot fetma. Det vet vi redan från studie efter studie som visar marginell eller icke-existerande viktminskning av träningsprogram. Även SBU-rapporten om fetma från i höstas slog fast att träning saknar tydlig effekt på vikten.

Här är en ny talande illustration: Amerikaner tränar mest i en undersökning av 8 000 personer i åtta länder. Trots det har USA störst problem med fetma.

Huffington Post: Countries That Exercise The Most Include United States, Spain, And France

Fetma orsakas inte av brist på träning. Mycket viktigare är kvaliteten på maten du äter, vilket avgör hur mycket du vill äta.

Träning må vara nästan värdelöst för viktnedgång, men ligg inte på sofflocket för det. Det har nämligen många andra fördelar: Mer om träning.

Tips för att gå ner i vikt

38 kommentarer

Toppkommentarer

Tuva
2 januari 2014 35
Det är det en av de allra bästa sakerna jag har gjort för min hälsa: att separera träning och vikt mentalt.
Jag kämpade och slet med min vikt i många år. Jag visste ju hu man skulle göra efter att ha gått ner med hjälp av viktväktarna två gånger. Det var ju mig det var fel på, min lathet och min urusla självdisciplin. Så jag gick timtal, cyklade miltals, gick på gympatimmar. Inte gick jag ner i vikt, kanske ett par kilo efter flera månaders slit.
Jag gav upp. Det var ju ingen idé! Det var bara plågsamt och tungt och pinsamt och jag var så himla trött hela tiden. Inte kände jag av den där "sköna tröttheten" efteråt heller, jag hade bara ont och ville gråta av utmattning.
Lite promenader eller simning för min psykiska hälsa, det var var jag lyckades tvinga mig till de sista åren.

Det lustiga var att när jag bytte kosthållning blev jag plötsligt pigg. Vaknade utvilad så det var en baggis att ta sig ut. Hade energi kvar efter jobbet så jag började utnyttja gymkortet flera gånger i veckan. Frivilligt!
Fick ett tokryck förra våren och tränade 9 timmar i veckan i knappt tre månader. Jag hade roligt, blev starkare, spänstigare, fick mindre ont i ryggen, lärde mig yoga o.s.v.

Gissa hur mycket jag gick ner i vikt under den tiden? Exakt 0 gr. På pricken 0 gr.
Hade jag tränat så mycket för att gå ner i vikt hade jag ju lagt ner hela projektet efter tre veckor. Som det nu var rullade jag på så länge mitt vardagslogistiken tillät. :-)

När jag hör "experter" kräka ur sig att det "bara är fråga om att äta mindre och springa mer" vill jag slänga stinkbomber på dem!

Träning är bra. Jättebra. Speciellt om man har roligt under tiden och inte snöar in på bara en grej (en mix mellan styrka, smidighet och flås är nog det bästa för oss, eller hur?). Livet är för kort för att plåga sig i den fromma (och alltför ofta svikna) förhoppningen att gå ner i vikt.

Svar: #25

Läs vidare →
morgengry
2 januari 2014 16
Men för lite träning kan bero på fetma! :)

Men förutom att det är hälsosamt på många sätt att röra på sig.
Så är det också så att det sänker stressnivån och stabiliserar hjärnans kemi, vilket är mycket hjälpsamt för många matmissbrukare. För mig hjälper det otroligt mycket att röra på mig. Jag har en störd hungerkänsla, jag äter på känslor. När min kropp får sin dagliga dos av motion, då äter jag inte lika ofta och lika mycket, det får mina hungers-och mättnadskänslor att normaliseras.
Så jag kunna aldrig gå ner i vikt utan nån form av motion/träning.
Och det finns många som jag.
Men då är det ju inte den omedelbara kcal förbränningen som är målet med träningen, men det som den gör med hjärnan.

Jag tycker det är viktigt att INTE glömma hur bra träning är för hjärnan.

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Lars
2 januari 2014 4
Slutsatsen att träning inte är ett botemedel mot fetma stämmer säkert... men kan man verkligen dra den slutsatsen från en sådan undersökning?

Om 80% av en grupp är fruktansvärt överviktiga och inte tränar alls, och 20% är normalviktiga och tränar stenhårt, så kan man ju säga att gruppen som helhet har problem med övervikt, men man kan ju inte dra några generella slutsatser om vad det beror på?
USA har ju en stor andel fruktansvärt överviktiga människor – men man har också väldigt många människor som är i toppform, som äter nyttigt och tränar hårt. Det är helt enkelt ett land med väldigt stora skillnader mellan folk.

Svar: #2
2
Svar på kommentar #1 av Lars
Dr Andreas Eenfeldt
2 januari 2014 6
Undersökningen är bara en "talande illustration" – som det står i inlägget – över vad mycket säkrare studier har bevisat.

Svar: #21
3
morgengry
2 januari 2014 16
Men för lite träning kan bero på fetma! :)

Men förutom att det är hälsosamt på många sätt att röra på sig.
Så är det också så att det sänker stressnivån och stabiliserar hjärnans kemi, vilket är mycket hjälpsamt för många matmissbrukare. För mig hjälper det otroligt mycket att röra på mig. Jag har en störd hungerkänsla, jag äter på känslor. När min kropp får sin dagliga dos av motion, då äter jag inte lika ofta och lika mycket, det får mina hungers-och mättnadskänslor att normaliseras.
Så jag kunna aldrig gå ner i vikt utan nån form av motion/träning.
Och det finns många som jag.
Men då är det ju inte den omedelbara kcal förbränningen som är målet med träningen, men det som den gör med hjärnan.

Jag tycker det är viktigt att INTE glömma hur bra träning är för hjärnan.
4
Kringlan50
2 januari 2014 3
Håller absolut med föregående inlägg! För mig fungerar det på samma sätt! Det kag saknar i alla diskussioner är att var & en måste få hitta sin väg det finns inte en sannig!
5
Ulf J
2 januari 2014 12
Även om träning inte har någon större betydelse för att bli av med fetma, har det dock betydelse för att inte bli fet. Dessutom är det hälsosamt på så många andra sätt att röra på sig. Bara den där härliga känslan av trötta muskler när det är dags att sova, är helt underbar.

Svar: #22
6
Tuva
2 januari 2014 35
Det är det en av de allra bästa sakerna jag har gjort för min hälsa: att separera träning och vikt mentalt.
Jag kämpade och slet med min vikt i många år. Jag visste ju hu man skulle göra efter att ha gått ner med hjälp av viktväktarna två gånger. Det var ju mig det var fel på, min lathet och min urusla självdisciplin. Så jag gick timtal, cyklade miltals, gick på gympatimmar. Inte gick jag ner i vikt, kanske ett par kilo efter flera månaders slit.
Jag gav upp. Det var ju ingen idé! Det var bara plågsamt och tungt och pinsamt och jag var så himla trött hela tiden. Inte kände jag av den där "sköna tröttheten" efteråt heller, jag hade bara ont och ville gråta av utmattning.
Lite promenader eller simning för min psykiska hälsa, det var var jag lyckades tvinga mig till de sista åren.

Det lustiga var att när jag bytte kosthållning blev jag plötsligt pigg. Vaknade utvilad så det var en baggis att ta sig ut. Hade energi kvar efter jobbet så jag började utnyttja gymkortet flera gånger i veckan. Frivilligt!
Fick ett tokryck förra våren och tränade 9 timmar i veckan i knappt tre månader. Jag hade roligt, blev starkare, spänstigare, fick mindre ont i ryggen, lärde mig yoga o.s.v.

Gissa hur mycket jag gick ner i vikt under den tiden? Exakt 0 gr. På pricken 0 gr.
Hade jag tränat så mycket för att gå ner i vikt hade jag ju lagt ner hela projektet efter tre veckor. Som det nu var rullade jag på så länge mitt vardagslogistiken tillät. :-)

När jag hör "experter" kräka ur sig att det "bara är fråga om att äta mindre och springa mer" vill jag slänga stinkbomber på dem!

Träning är bra. Jättebra. Speciellt om man har roligt under tiden och inte snöar in på bara en grej (en mix mellan styrka, smidighet och flås är nog det bästa för oss, eller hur?). Livet är för kort för att plåga sig i den fromma (och alltför ofta svikna) förhoppningen att gå ner i vikt.

Svar: #25
7
Jasmin
2 januari 2014 1
Jag har aldrig gått ner i vikt av att träna! Gick en sommar ca 3 timmar rask promenad varje dag och gick bara ner 1,5 kg som förmodligen berodde på minskat intag av sötsaker.

Dock mår jag jättebra av träning som att jogga utomhus men vill omforma kroppen till att bygga mer muskler och det kräver hård styrketräning.
8
Walter
2 januari 2014 7
Tycker träning är väldigt effektivt för att mota depression och andra fysiska åkommor. Dessutom tycker jag styrketräning alltid skall ingå i ett seriöst viktminskningsprogram för att behålla så mycket muskelmassa som möjligt och bränna fettet istället.

Har man gått upp och ner som väldigt många har gjort så slutar det med fruktansvärt ful kroppskomposition utan stryketräning.
9
Cecilia
2 januari 2014 1
Dokumentärserien "The men who made us thin" (del 1-4) som finns på youtube är också jättebra. Belyser verkligen myten om att man kan tappa massor av kroppsfett enbart genom träning, att träning är det allra viktigaste, osv. Handlar även om hur cynisk livsmedelsindustrin är, och hur det faktiskt är mycket mindre hälsosamt att vara en spinkig soffpotatis än en lätt överviktig friskis. De tar även upp en del om fetmaoperationer, inklusive den nya "Aspire"-metoden som lanserats även här i Sverige. Den som liknar bulimi (enligt mig och många andra).
10
Monica
2 januari 2014 1
Jag som bor i USA kan konstatera att folk springer på gym stup i kvarten. Tjocka, smala och mitt emellan. De äter ute mycket mer än svenskar. De flesta som är överviktiga missbedömer hur mycket de äter i förhållande till hur mycket energi de gör av med. En matdagbok och ärlighet hjälper! Fet blir man enligt egna erfarenheter av att äta fel och äta för mycket. Som någon skrev här ovan är det viktigt att separera vikt och träning och att hitta en träningsform som gör en lycklig.

Svar: #11
11
Svar på kommentar #10 av Monica
Axel
2 januari 2014 2
Om du bor i en liten universitetsstad kanske. Men den där undersökningen ger jag inte mycket för. Amerikanare i snitt är ena extremt lata jävlar. Visst finns det smala och sunda, men de är i solklar minoritet. Många tar bilen till brevlådan och promenerar i princip aldrig.
12
Anders
2 januari 2014
Det lite småflummigt om USA:s befolknings vanor, många börjar med pannnakor och sylt, därefter lunch snabbmat och munkar, middag ofta pizza. Det säger sig själv om du stoppar i dig mer än var du rör på dig, går man upp i vikt!
Har på nära håll sett under lång tid hur kraftigt överviktiga med rätt kost, mycket fysisk träning gjort underverk på sex mån. På klinik i Nynäshamn som specialiserat sig på fetma, det här var på -90 talet...
13
Anette Flyckt
2 januari 2014 2
Det är alldeles sant att motion inte har något med viktnedminskning att göra i helhet.
Men som flera tagit upp - att det är superviktigt för hälsan.
Att hålla vikt el gå ner i vikt har enbart med vad du äter att göra (i normala fall då det kan förekomma sjukdomar som ställer till det)
Ps sedan vi började laga mat på riktig grädde, smör och andra råvaror så har vi gått ner en hel del. Och hur kan det komma sej då? - Jo vi äter bara 1/3 av mängden i portioner och blir inte heller småhungrig mellan måltiderna som gjorde att vi petade i oss något mellan måltiderna.
Innan var det mycket lightprodukter, margarin mm. Men mjölken håller vi oss på mellanmjölk fortfarande.
Skulle motion ha med viktminskning att göra så hade jag varit mager som en lyktstolpe då jag ridit, simmat, cyklat, gått, dansat, åkt skidor både utför och längd, åkt spark mm i salig blandning hela mitt liv. :)

OCH Axel det du beskriver stämmer precis lika bra in på svenskar. Jag är en dalkulla som flyttade till Stockholm och sökte då stallplats. En kommentar som var vanligt då jag var beroende av kollektiv trafik var:
Det är alldeles för långt till busshållsplatsen - och då handlade det oftast om en enda ynka km = alldeles för långt för stockholmare att gå :P
Men inte för mej då det för en dalkulla från norra dalarna är småpotatis att gå då jag fick gå 3 km till skolan varje deg. Och när jag började högstadiet fick jag gå till stora vägen och dit var det 6 km = bara att gå/cykla/åka spark då ingen skolskuts gällde på den tiden.
14
Thess
2 januari 2014 6
Jag har varit kraftigt överviktigtig i så gott som hela mitt liv, har räknat kalorier och försökt med de mesta, men inget att funkat något vidare, låg på sjukhus som liten för att gå ner i vikt, levde på 600kalorier/dag självklart gick jag ner i vikt! Jag var runt 12 år de, men de håller inte för man är alltid hungrig! Och naturligtvis var de fett snål mat! För snart två år sen testa jag lchfkost, vilket genererat i att jag tappat mellan 120-140kg. Visst har jag tränat på vägen men inte fokus på de direkt! För er som tycker de låter konstigt finns bild bevis på min blogg!
http://www.memyselfandlchf.wordpress.com
Hoppas de kan inspirera lite! :-D
Lchf for life
Thess
15
Jim
2 januari 2014
Mexiko är värdens fetaste land numer, USA är 2:a
16
sten
2 januari 2014 2
Återkopplingen från svaren är tydlig: Allt beror på VAD man äter. Träning har en sekundär roll och när den inte ger önskad endorfinrusning och avslappning ligger hungern kvar och varje gram man bränt på träning behöver kompensation. "Spring mer orch är mindre" är inte ett gott råd, inge råd alls eftersom vi vet det. Frågan är hur.
Alltså svaret till Rössners misslyckande ligger i att hann aldrig berättded "hur".
När Annika, Kostdoktorn m.fl visade vägen kunde han ju ha insett att det han skrev många år tidigare var rätt, men kanske blev det då kollisionskurs med då- och nuvarande sponsorer.
Träning med LCHF gör att bra blir bättre!
17
Ulf J
2 januari 2014 2
Visst är det viktigt vad vi äter, men regelbunden fysisk träning innebär ändå att det går bra att äta en hel del komplexa kolhydrater. Det är till och med en fördel vid långvarig fysisk träning. Rör man sig lite, eller inte alls, minskar behovet av kolhydrater. Glöm inte heller värdet av protein.
18
Tm
2 januari 2014 2
Här är en ny talande illustration: Amerikaner tränar mest i en undersökning av 8 000 personer i åtta länder. Trots det har USA störst problem med handeldvapen.
19
sten
2 januari 2014 4
Riktigt komplexa kolhydrater är naturligtvis bra. Alltså inte modernt fullkornsvete utan "gamla" kolhydrater som inte höjer blodsockret mer än en enhet från normala 5.5.
Eftersom det nästan bara blir sallad som kvalar in där idag blir det LCHF för hela slanten, där sallad ju ingår.
Läs gärna vad William Davies skriver om kärlsjukdom och blodsocker. Ingen vacker läsning för vad SLV och USDA rekommenderar.
http://www.trackyourplaque.com/library/fl_04-022postprandialcarbs.asp
20
Ulf J
3 januari 2014
Så länge det handlar om komplexa kolhydrater i normal mängd har jag svårt att se något problem med för högt blodsocker. Men visst, en person som inte rör sig men ändå stoppar i sig en massa socker i form av läsk, kakor och godis, kan säkert få problem.
21
Svar på kommentar #2 av Doc
Jacob Gudiol
3 januari 2014 11
Om vi ska gå efter vad de mycket säkra studierna har visat så ger träning som verkligen genomförs bra resultat.

Men då talar jag om studier där man verkligen kontrollerat så folk genomfört träningen. Istället för studier där man bara ber folk träna och sen gör det aldrig träningen ändå. Att säga att träning inte fungerar baserat på studier där träningen inte genomförst är ju ganska meningslöst och dessutom väldigt missvisande.

Donnelly JE et al. Aerobic exercise alone results in clinically significant weight loss for men and women: midwest exercise trial 2. Obesity (Silver Spring). 2013 Mar;21(3):E219-28.

King NA et al. Individual variability following 12 weeks of supervised exercise: identification and characterization of compensation for exercise-induced weight loss. Int J Obes (Lond). 2008 Jan;32(1):177-84.

Church TS et al. Changes in weight, waist circumference and compensatory responses with different doses of exercise among sedentary, overweight postmenopausal women. PLoS One. 2009;4(2):e4515.

Woo R et al. Voluntary food intake during prolonged exercise in obese women. Am J Clin Nutr. 1982 Sep;36(3):478-84.

Donnelly JE et al. Effects of a 16-month randomized controlled exercise trial on body weight and composition in young, overweight men and women: the Midwest Exercise Trial. Arch Intern Med. 2003 Jun 9;163(11):1343-50.

Det som är intressant med de här studierna är dock att man ser en väldig stor variation i viktnedgång. Som grupp går de ner i princip det man kan förväntat sig baserat på hur många kalorier de förbrukat när de tränat men på individnivå skiljer sig resultaten väldigt mycket. Vissa går ner massor av kilo medan andra till och med kan gå upp något halvkilo.

För de allra flesta fungerar dock träning, för sig själv, för att gå ner i vikt. Men då måste man verkligen genomföra träningen också. Sen är det givetvis bättre att kombinera det med en bättre kost.
22
Svar på kommentar #5 av Ulf J
Maria
3 januari 2014 3

Även om träning inte har någon större betydelse för att bli av med fetma, har det dock betydelse för att inte bli fet. Dessutom är det hälsosamt på så många andra sätt att röra på sig. Bara den där härliga känslan av trötta muskler när det är dags att sova, är helt underbar.

Det var bra skrivet!

Och det är viktigt att se skillnad på träning och träning. Intensiteten är avgörande för hur mycket man förbränner, och därmed hur mycket det påverkar vikten. En promenad eller en cykeltur utan större pulshöjning gör tyvärr inget för vikten, men under en timmes löptur inom pulszon 3-4, bränner man väldigt många kalorier.

Självklart är det svårt att träna intensivt och i synnerhet att ägna sig åt löpning om man är överviktig eller lider av fetma. Men ju mer man går ner desto mer kan man röra på sig, och ju mer man kan röra på sig desto mer intensivt kan man träna, och ännu mer går man ner. Och hjärtat, vår livsviktiga muskel, det tränar man bara upp genom att använda det - dvs låta det få jobba ordentligt.

Så en kombination av förändringar i kosten och mer och mer intensiv träning för att utmana kroppen, det ger ett snabbare och bättre total-resultat.

OCH, det bästa av allt - man förändrar hela sitt beteende, sin livsstil - vilket är avgörande för att bibehålla vikten och ett sunt leverne.

Lycka till alla som kämpar!
23
foie gras
3 januari 2014 3
Balettdansöser lever ett hårt liv i ständig rörelse med en kondition som hos elitidrottare.
Men trots att varenda muskel hålls i trim med dagliga hårda program så finns dansare som faktiskt har problem med viktuppgång.
Bara så ni vet.
24
Anders Johansson
3 januari 2014 5
Kan vi inte enas om detta:
Hård träning bidrar till minskad fetma.
Lågkolhydratkost bidrar till minskad fetma.
Periodisk fasta bidrar till minskad fetma.

Under förutsättning att det är fetma som tillkommit av förhöjda insulinnivåer genom kost, vilket är storskurken bakom fetmaepidemin vi lever i.

Alla dessa fungerar eftersom de alla bidrar till att förbättra insulinkänsligheten i muskler och lever. Det är förbättrad insulinkänslighet och därmed lägre insulinnivåer som gör att hjärnan kan registrera leptinhormonet som utsöndras från fettcellerna igen vilket gör att fettet förbränns, inte nån ekvation om kalorier in vs. kalorier ut.

En kombination av träning, lågkolhydratkost och periodisk fasta är troligen det snabbaste sättet att återfå sin insulinkänslighet och därmed komma igång på allvar med fettförbränningen.

Svar: #29
25
Svar på kommentar #6 av Tuva
Maria
3 januari 2014 2

Fick ett tokryck förra våren och tränade 9 timmar i veckan i knappt tre månader. Jag hade roligt, blev starkare, spänstigare, fick mindre ont i ryggen, lärde mig yoga o.s.v.Gissa hur mycket jag gick ner i vikt under den tiden? Exakt 0 gr. På pricken 0 gr. Hade jag tränat så mycket för att gå ner i vikt hade jag ju lagt ner hela projektet efter tre veckor. Som det nu var rullade jag på så länge mitt vardagslogistiken tillät. När jag hör "experter" kräka ur sig att det "bara är fråga om att äta mindre och springa mer" vill jag slänga stinkbomber på dem!

Jag har läst exakt den här historien av Tuva från ett annat inlägg och måste säga att jag fortfarande är MYCKET frågande till hur man kan träna 9 timmar i veckan i knappt tre månader och inte gå ner ett enda gram???

Det finns två tänkbara förklaringar - antingen var träningen lägre en lågintensiv och knappt pulshöjande - med högintensiv träning går man garanterat ner mer än 0 gram.

ELLER så var intaget av energi större än förbrukningen, och i så fall berodde den uteblivna viktnedgången inte på att träningen inte fungerade, utan på energi in var större än energi ut.

Jag har bara så sjukt svårt att förstå hur detta är möjligt??

Svar: #27
26
Kalle
3 januari 2014 3
Det är med träning precis som det är med mat. Lita aldrig på hur mycket och hur hårt folk säger att dom själva tränar. För man inte noggrann dagbok över sitt matintag så äter man säkerligen mer än man tror, och för man inte noggrann träningsdagbok så tränar man säkerligen mindre och slappare än man tror.
27
Svar på kommentar #25 av Maria
Tuva
3 januari 2014 2
Det är liksom själva poängen med historien.
Jag körde stenhård zumba, yoga, crawl och styrketränade. En salig blandning, alltså.
Jag kaloriräknade inte, lika lite som innan och efter. Jag stod still i vikt innan, under tiden och efteråt.
Antagligen åt jag mer medan träningsrycket stod, jag överlåter åt min kropp att kalibrera sig.
Jag hade kanske gått ner något om jag hade gått på ett kaloriunderskott men hade jag gjort det hade jag å andra sidan varit hungrig, grinig och trött. Inget man vill hålla på med i längden. :-)
28
Ulf J
3 januari 2014 1
Det flera här anger om den osäkerhet som föreligger när det gäller vad vi faktiskt äter respektive hur mycket vi faktiskt tränar, lyser igenom ganska ofta vid genomgångar av olika undersökningar. Denna osäkerhet får även stöd av exempelvis SBU.

För egen del känns det helt osannolikt att ökad träningsmängd, men oförändrat energiintag, inte skulle innebära en viktminskning. Även om det är som att svära i kyrkan, så passar det onekligen för många att äta som vanligt, men öka träningsmängden, alternativt träna som vanligt men minska energiintaget. Med åldern 55+ kan jag även varmt rekommendera styrketräning som komplement till fysisk träning. Förbränningen ökar och den sker även vid total vila. Dessutom innebär det en massa andra positiva följder att vara starkare i kroppen. Bra vid fysisk träning är även att det inte är lika känsligt att stoppa i sig kolhydrater.
29
Svar på kommentar #24 av Anders Johansson
Lilja
3 januari 2014 2
Jag tror som du Anders Johansson.
Har ju sagt det här förut men det verkar som om en del inte tror att det är möjligt...men i mitt fall så var det möjligt.
Har ätit relativt strikt LCHF i fem år, första året gick jag ner ca 10 kilo för att sedan i princip stå still på den vikten drygt tre år.
Började jogga våren 2013, det blev ca 800km totalt på 8 månader och farten har varit på lite över prattempo (andningen så hög att det inte är så lätt att prata samtidigt). Jag har tappat ytterligare ca 10 kilo på dessa 8 månader och mitt matintag har varit lika som innan joggningen, jag blir inte mer hungrig av att jogga.
Jag kan inte förstå annat än att "träning" i alla fall gör att jag går ner i vikt. Jag tror däremot inte att det skulle fungera lika bra om jag inte åt LCHF.
30
Lena
3 januari 2014 2
Astrid Jacobsen som vann i Tour de ski idag
berättade att hon var väldigt trött men så fick
hon cola och socker vid en vätskestation och
piggnade till.
Synd att hon inte fick en stor klick smör istället
så hade hon åkt ännu fortare.

Svar: #31, #32
31
Svar på kommentar #30 av Lena
beholder
4 januari 2014 5
Ja för någon som kör tour de ski har ingen aning om vad deras kroppar behöver för att prestera och dom blir lurade att äta kolhydrater av slv för annars får dom inga pengar av sok
32
Svar på kommentar #30 av Lena
Maria
4 januari 2014 3

Astrid Jacobsen som vann i Tour de ski idag berättade att hon var väldigt trött men så fick hon cola och socker vid en vätskestation och piggnade till. Synd att hon inte fick en stor klick smör istället så hade hon åkt ännu fortare.

Jag kan ha missat nåt, men är smör verkligen något som ökar prestationen? Lena, berätta gärna hur du menar.
33
Micke A
7 januari 2014 2
Om man springer 3 mil i veckan vilket i väldigt grova drag rör sig om ca 3000kallorier +- några 100 så vill jag påstå att det i allra högsta grad kommer påverka din vikt så länge du inte kompensationsäter för dessa 3000kallorier. Det rör sig om mer än ett dags ennergibehov i veckan som man får bort via dessa 3 mil. Kan säga att då jag började springa dessa mil i veckan hände det saker på vågen utan att jag ändrade det jag åt. Känns väll ganska logiskt eller?

Svar: #34
34
Svar på kommentar #33 av Micke A
MJ
7 januari 2014
Jo men det gäller ju att hålla koll på att man inte kompensationsäter. Om man dessutom känner för att kompensationsäta men håller igen på intaget för att inte äta mer så blir man mindre lycklig än om man bara kunde äta när man kände för det.
Det är ju det som, när det gäller vikten, är mycket av tjusningen med LCHF. Man äter gott och man äter precis så mycket och så ofta som man känner för det. Man behöver inte hålla igen och man behöver inte mäta eller räkna. Bara att göra som man känner för.

Det är ju självklart att man kan gå ned i vikt genom att röra sig mer eller äta mindre. Ät inget alls så kommer du garanterat att gå ned i vikt. Motionera bort 10 000 kcal om dagen utan att äta och du kommer gå ned ännu snabbare.
Men det är inte alls lika behagligt som att äta så mycket man känner för när man känner för det och därför kommer färre att genomföra det.

Sen har man ju också hälsofördelarna att beakta. Om man mår bättre på alla möjliga plan samtidigt som man går ned i vikt så föredrar man det framför att inte må bättre och gå ned i vikt.
35
Mynona
8 januari 2014
Jag kan äta 600-1000 kcal mer per dag om jag går normallånga promenader med hunden (2 h/dag). När hunden som nu är skadad och inte kan gå ut på en vecka, eller om min man går ut i stället för mig, ökar jag 5 kg i vikt ganska fort om jag inte äter mindre.

Jag får också mindre sug och småäter mindre om jag motionerar. Eftersom jag hört många beskriva samma sak, tror jag det är bias i undersökningarna. Dels den ovan angivna, där jag inte tror att det är amerikas fetaste som tränar, utan att det är oerhört vanligt med träning bland de som är normalviktiga och fit.

De flesta undersökningar dras med liknande bias, som vi minns av hur farliga kosttillskott är, och hur man kunde räkna upp ett otal felkällor och bias (de flesta äter billiga kosttillskott som antingen har vad de lovar, eller har dåliga former, de flesta som äter mycket tillskott är redan sjuka o.s.v.) Jag ser samma sak här.

Däremot är det självklart att man inte kan träna bort effekten av bibehållna dåliga ätvanor, särskilt inte om man gör som många: äter ännu lite mer och sämre, eftersom: man har ju tränat.

Själv blir jag hungrigare på ett normalt sätt, äter lite mer vid måltiderna, men slutar småäta och sukta efter skräp, ju mer jag rör på mig. Och får också lägre vikt ju mer jag rör mig (inom normala gränser, jag avskyr träning, så det handlar enbart om hur många och långa hundpromenader jag tar, eller om jag tagit buss till GBG och traskar runt där hela dagen).

Jag kan tänka mig att i länder med hög fetma, har man mer välfärdsproblem, men också mer utbildning generellt. Man lever mer bortvänt från ursprungsbefolkningar än andra, och får inte in motion normalt. Hög utbildning i landet generellt leder då till att man inser att eftersom vi inte jobbar på fält eller jagar/samlar, måste vi röra oss på andra sätt => motionera - träna.

D.v.s. typiska välfärdsstater leder till ett folk som i genomsnitt (kanske inte hos samma personer) både tränar mer, men också äter mer av det skräp industrier kan skapa åt oss. Vi får mindre kontakt med normala sug och känslor, och påverkas mer av sådant vi kunde se i programserien: "maten som gör dig fet".
36
Jonas
18 januari 2014
Maria, gjorde du någon mätning på kroppen före och efter din tränings period?
Mätte du fettmassan i kroppen och muskelmassan, du gick kanske inte ner i vikt, men du ändrade dina "tal".
Hur såg dina måltider ut, vad åt du, hur mycket åt du, hur många gånger om dagen åt, samt viktigast av allt, tränade du rätt, dvs lät du kroppen via ordentligt mellan träningarna.
Träning är inte bara att köra på. Det kräver en hel del planering och kunskap

Svar: #37
37
Svar på kommentar #36 av Jonas
Maria
18 januari 2014
Jonas, Menar du verkligen mig, eller är frågan riktad till Tuva? Det är hon som säger sig ha tränat tokhårt under tre månader utan att gå ned i vikt, jag är den som undrar hur det är möjligt :)
38
Marie
29 december 2014
Logiskt är såklart att en kombination är bäst.
Då jag vägde som mest (knappt 90 kg) började jag med Viktväktarna och gick ner femton kg, sedan skilde jag mig och slutade äta vilket gjorde att jag rasade fem kg till lite drygt.
Ungefär tio av dessa kilona smög sig tillbaka, varför jag gick med i vv igen. Denna gången funkade det inte då jag fuskade alldeles för mycket...incitamentet var inte tillräckligt stort.
Träffade sedan en karl förra vintern som tränar sex dagar i veckan, rätt hårt, och han fick mig att börja styrketräna. Denna gången var det inte för att jag skulle gå ner i vikt utan för att vi gemensamt skulle göra något. Jag gick ner fem kilo på två månader, utan att blinka. Visst åt jag också mycket mindre skräp under den perioden. Så jo, ekvationen mindre in mer ut funkar.

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg