Feta lever kortare liv
Det har debatterats om fetma är farligt eller inte. Nu visar den hittills största genomgången av studier, publicerad igår i The Lancet, att feta personer lever betydligt kortare liv i genomsnitt. Men varför?
I media
DN: Kraftig övervikt lika hälsofarligt som rökning
Studiegenomgången kan läsas här:
The Lancet: Body-mass index and cause-specific mortality in 900 000 adults: collaborative analyses of 57 prospective studies
Vad artikeln visar
Man har gått igenom 57 studier, omfattande 900,000 vuxna. Studierna har mätt deltagarnas vikt (BMI), och sedan följt hur många av dem som avlidit under studietiden.
Vid sammanslagning av alla dessa studier finner man att en BMI-ökning från 25 till 30 statistiskt sett ger:
40% högre risk dö i hjärtsjukdom
10% högre risk för att dö i cancer
60-120% högre risk dö i diabetes-, lever- eller njursjukdom.
Jämfört med personer med BMI 22,5 – 25:
BMI 30-35 beräknas medföra statistiskt sett 2-4 år kortare liv.
BMI över 40 medförde i snitt 8-10 års kortare liv.
Personer under BMI 22,5
Personer med BMI 20-22,5 (smala normalviktiga) levde något kortare liv än de med BMI 22,5 – 25 (något tyngre normalviktiga) .
Men det visade sig bero mest på att dessa smalare personer oftare var rökare och lungsjuka. Ytterligare liknande förklaringar finns troligen. Med andra ord: sjuka blir ofta smala, men man blir inte sjuk av att vara smal.
Sannolikt inget som friska smala behöver oroa sig för alltså.
Är sambandet fetma – död ännu starkare?
En svaghet med dagens studie är att man utgår från BMI. Det är nu välkänt att det är ett trubbigt mått på övervikt, och midjemåttet eller midja/höftkvot säger betydligt mer.
Överviktig?
En person med BMI 26 kan vara ytterst vältränad och muskulös. Han har då troligen låg risk för sjukdom, men räknas ändå felaktigt som överviktig i studierna som ligger till grund för dagens rapport.
Normalviktig?
En person med BMI 24,5 kan å andra sidan ha klen muskulatur men en tydlig bukfetma. Då lär han ha ökad risk för sjukdom, men felaktig räknas som normalviktig.
Detta lär göra att sambandet mellan övervikt (mätt i BMI) och risk för tidig död grumlas. Med all sannolikhet är riskökningen därför ännu tydligare vid övervikt mätt som ökat midjemått. Något som även nämns i dagens artikel.
Sjuk av fetma, eller fet av sjukdom?
Studierna som analyserats i dagens översiktsartikel kan som vanligt inte avgöra orsakssamband. Man kan inte veta att man dör tidigare av fetman i sig. Det kan lika gärna vara en bakomliggande störning som ger både fetma och ohälsa.
Jag tror det senare är ett mer givande sätt att tänka sig sambandet. Fetma, som jag ser det, beror oftast på en hormonell störning. Den vanligaste sådana störningen i västvärlden idag är säkert höga nivåer av kroppens mest fettinlagrande hormon – insulin.
Det får man lättast av att äta stora mängder socker och andra lättsmälta kolhydrater.
På olika sätt har det visats öka risken för inte bara fetma utan även högt blodtryck, farlig blodfettsrubbning och naturligtvis högt blodsocker / diabetes.
Det är alla viktiga riskfaktorer för hjärtsjukdom man känner till, utöver rökning och stress. Och alla kan de påverkas.
Mer
Den västerländska sjukan – ”Metabolt syndrom”, dvs bukfetma, högt blodtryck, blodfettsrubbning och högt blodsocker.
81 Kommentarer
Karl-Erik Nordin har en ny artikel på Newsmill och där kan man "milla" om just det - Livsmedelsverket.
Utmärkt skriven!
ja BMI måtten är ungefär lika ologiska som benrakningsmyten tycker jag! ;-D
och i ditt fall, och säkerligen flera med dig kan de ju vara direkt hälsofarliga! .. att få någon att tro att de är på gränsen till feta, när de i själva verket ligger på gränsen mellan Normal/ undervikt! .. Grrr! skrota detta ologiska mått en gång för alla! ;-D
Det ÄR ett trubbigt men rätt så bra verktyg att få fram en riktlinje.
Om man är osäker på om man är överviktig eller inte och DÅ tror att "det nog är muskler" så har man med 100% fel.
jag håller med.
Men for the record så har jag varit uppe på BMI 25 som mest, och var då rätt vältränad och definitivt inte i närheten av övervikt.
Nu ligger jag på BMI 24,3 med minimal mängd magfett, med hjälp av gym 3 x 45 minuter per vecka.
Det är knappast alltför svårt spräcka 25-gränsen med muskler. 30 däremot, det är en utmaning 😉
🙂
Precis. Ligger själv på 25.5 men tyckte jag såg kalas ut på 23.5 med mina förutsättningar. Sen har jag nog mer muskler än jag tror också 😉
Och btw, detta talade jag om endast för det verkar som att du tror att de som har problem med att passa in BMI-teorin är skojare, vilket inte är fallet.
Definitivt!
Jag fick på ett forum häromdagen syn på en kille i min egen ålder, samma längd, men 7 kg lättare som både såg (och var!) väldigt mycket tjockare ut än mig.
BMI är bra endast på större populationer givet den grundläggande förutsättningen att de flesta är otränade...
då hajjade du fel.
Skrev dem som "tror" sig ha muskler.
Har man en sån kropp du beskriver tror man sig inte vara fet heller.
Mitt BMI då var alltså 23,5. Vad jag har för BMI idag behöver vi kanske inte gå in på men oavsett mätteknik behöver jag gå ner sisådär 25-30kg för kroppen och framtidens skull. Har just börjat rensa ut kolhydrater efter bästa förmåga och med tanke på att jag ammar.
Min poäng är hur som helst att BMI håller jag inte mycket på, då tror jag snarare på midja-höftkvot, men den har jag inte ens mätt för jag vet att jag bara kommer bli deprimerad... *s* Jag tänkte återkomma till det måttet efter avslutad amning och några kg mindre på vågen.
Varje gång jag tittar på tv och råkar bläppa förbi svälta-tjocka-människor-program och de talar om BMI, är tjejen i programmet (som har samma längd och BMI som mig) -alltid- synligt fet, vilket absolut inte stämmer in på mig!
Äsch, det är tråkigt att klaga 🙂 , men BMI-måttet måste slopas, för det hjälper till att förstöra unga, friska och vältränade tjejers kroppsuppfattning.
http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/artikel.aspx?articleid=4594312
Som gravid har jag gått upp "sunda" 17-18 kg (långt över "rekommenderad viktuppgång", vilket jag givetvis struntat i, för jag gick upp på kött, och undvek järntabletter :-D), och då, har mitt BMI (räknade just av intresse) fortfarande bara kommit upp till 24,9! Skulle jag nu "äta upp mig" till BMI 21 skulle jag behöva drygt 3 kg till - mer socker och bukfett kanske skulle ge mig det? Så - jag håller med Friendly Anatomy med flera om att BMI är ett ganska lönlöst mått.
Rössner få i n t e fyra timmar med Elfving. Han kommer att dyka upp under programmets gång och får kanske en halvtimme-timme av programtiden, inkl avbrott för musik.
Att unga tjejer är en utsatt grupp med mycket problem kan tyvärr inte styra tillvaron för alla. Har själv jobbat med unga och det krävs nog lite mer och djupare insatser än att slopa BMI. Och hur skall det kunna slopas tänkte du? Finns ju att räkna ut på nätet eller för hand. Lika svårt som att slopa multiplikationstabellen. Att få unga tjejer och killar att tagga ner på kroppsfixeringen är inte gjort i en handvändning.
Och än en gång. Det är ett trubbigt redskap. Men funkar på större delen av befolkningen.
Elin aus finland.
Ja, känner igen din story. Känner en tjej som stämplats som anorektiker på samma sätt som du. Men, som sagt, bara för det inte stämmer för just dig så stämmer det på de flesta.
Klart slut.
Självklart kommer Rössner inte att prata i 4 timmar, men jag tycker det är nog så allvarligt om han oemotsagd finns i etern 1/2 - 1 timme, den här typen av program bygger på att det fylls på med nya lyssnare vartefter programmet fortskrider och då upprepas budskapet om och om igen. De lyssnare (om det finns några) som hör hela programmet har blivit ordentligt indoktrinerade.
Tack för att du uppmärksammade programmet//Smörälskare
Hahaha! Snälla lilla du.. Jag vet inte ens om jag kommer att svara på det där löjliga påståendet. Jag tror nog att de flesta fattar att "allt en ung tjej har ångest över är ett BMI-mått" inte är sant, haha! Av någon anledning får jag känslan av att det är lönlöst att förklara mer för dig då du inte tar till dig något som sägs, utan har din egna lilla uppfattning genom dina ögon.
Jaja. 🙂
> .....frågar Ulf Elfving och berättar i en trailer
> just nu på radion att Stephan Rössner reder ut
> begreppen i hans program i P4 , mellan 13.00-17.00
> i morgon fredag och...
Vad är det för program? 13:05 är det Lantz i P4 och sedan är det skidor hela eftermiddan.
Kanske faller detta utanför ramarna för kostdoktorn.se, men jag skulle hemskt gärna vilja se bilder på verkligt sunda människor, vilket väl borde vara såna som ligger nånstans mellan 21 och 24 i BMI (även om detta som sagt är ett trubbigt verktyg), äter LCHF såklart, lever ett aktivt liv och därutöver tränar kring 2-5 ggr/vecka, alltså inga överdrifter åt något håll. Finns det någon som känner sig träffad av detta och vågar skicka in bilder på sig själv, frontbild och profilbild i underkläder rakt upp och ner utan posering? Jag tror att de flesta behöver något konkret mål att jobba mot, och då många här inne vill gå ner i vikt kan det kanske vara en bra idé att visa några exempel på SÅ HÄR SER EN VERKLIGT HÄLSOSAM KROPP UT. Inte en verkligt snygg. Det är ju inte alls samma sak som det ser ut idag.
Om detta är fel forum för en sån fråga undrar jag om någon har tips om vart jag kan vända mig istället? Och inte subjektiva åsikter om att "tjejen i den bloggen ser väldigt hälsosam ut" eller "den skådisen tar hand om sin kropp på ett bra sätt", utan något från en rent vetenskaplig utgångspunkt.
För en verkligt hälsosam kropp, i alla fall kvinnors, kan man kanske börja med att titta på Anders Zorns tavlor. De badande kvinnor man målat av är knappast anorektiska men inte heller feta. De ser verkligen friska ut och kunde vara en bra utgångspunkt i att hitta en ny idealbild. Sedan är det viktigt att förstå att skönhet inte enbart handlar om att ha en viss mängd kroppsfett eller muskler utan kan skilja kraftigt mellan individer, oftast är man vacker när man har den kroppsbyggnad man av naturen är avsedd att ha. Jag har sett smala kvinnor som varit vackra, och jag har sett sydamerikanska kvinnor med stora mängder hull som varit mycket vackra.
Jag kan bara uttala mig om kvinnor eftersom jag normalt inte tittar på män på samma sätt.
det där är inte OT tycker jag, utan intressanta tankar.
Dock åt de nog både potatis och bröd:)
1959 kom Barbie och om vi tar 70-talisterna, den ålder som är min dotters, så lekte de alla med Barbi när de var små och kanske då fick ett kvinnoideal som motsvarade Barbi. Alla unga kvinnor strävar efter ett Barbi-ideal.
Hårda kroppar utan hull, fettsnålt för att nå dit, stora bröst ofta opererade, inga höfter, smala, smala ben. Stora blonda hår.
Och faktum är att killarnas ideal verkar vara att se ut som Ken. Jag tycker nästan alla killar i 35-årsåldern ser ut som Ken.
Eller har jag helt fel 60+-are som jag är??
Se'n var det inte mer.
Hollywoodkändisar är ofta på gränsen till underviktiga eller underviktiga och ofta så äter de horribelt för att hålla denna vikt, ofta stenhård träning ihop med extremt kontrollerat matintag inför filmer och sedan äter de mer normalt emellan och jojar fram och tillbaka på detta sätt för det sätt de äter i svältperioderna kan man inte hålla hela livet.
Men skönhet är ju väldigt subjektivt och behöver inte ha så mycket med hälsa att göra. Det jag var ute efter var snarare vilket ideal vi egentligen bör ha om man helt bortser ifrån alla skönhetsaspekter och även psykiska faktorer. De flesta verkar överens om att supersmala catwalkmodeller inte alls är hälsosamma, kroppen tar mycket stryk av att leva under svält, och att inte heller det extrema kroppsbyggandet är något att sträva efter hälsomässigt då dessa kan drabbas av oräkneliga problem (där ett av de värsta väl är s.k. oxhjärta). Däremot så ifrågasätter inte många de smala, vältränade kropparna i fitnessmagasinen, modekatalogernas sportavdelningar, reklam för gainers, träningskläder, utrustning osv., utan man förkunnar helt öppet att "så vill jag se ut!". Men frågan är väl om det verkligen är det ultimata ur ren hälsosynpunkt? Som ett exempel så har väl vi kvinnor tilldelats en depå av underhudsfett på magen för att skydda livmodern och ett eventuellt foster däri, men i mediabilden av den välmående, tränande kvinnan så är denna depå nästintill utraderad till förmån för ett sexpack hårda magrutor. Det känns lite främmande för mig att detta skulle vara den sundaste kropp som går att uppbringa. Har man ett normalt BMI och tränar hälsosamt mycket utan att slita på kroppen så tror jag inte att det är såhär man ser ut. Jag vill ha exempel på verkligt hälsosamma kroppar, där estetik och psykiska faktorer (som att någon med viss övervikt, men ett rikt liv och som trivs med sig själv ofta är friskare och lever längre än någon som är smal, men ensam och olycklig) helt borträknats. Hur ska man se ut egentligen, för att hålla sig så frisk, pigg, alert och sund som bara möjligt?
Bukfett är en endokriniell(?) vävnad i sig som utsöndrar hormoner och signalsubstanser som orsakar inflammationer i kroppen.
Så, jo, visceralt fett är ensamt i sig en ohälsofaktor.
Underhudsfett är inte alls säkert att det är en viktig källa till ohälsa i sig, den viktigaste faktorn är nog det som orsakar övervikten, höjt blodsocker och därmed höjt insulin, men även de undermåliga fetter som ofta följer med kolhydraterna.