12 Kommentarer

  1. Man bör passa sig för blodsockersvängningar:
    http://www.nationellidag.se/visa/default.asp?notisID=6413
  2. Vet inte om du sett denna, men efter att ha läst det här så undrar man ju hur någon någonsin kan skriva ut xenical till en person "i gott syfte".

    http://home.swipnet.se/suffering/index_sv.html

  3. Påläst gräsrot
    En hel del läkare mfl tar alldeles för lättvindigt på förskrivning av läkemedel.

    Det gör många patienter också, men det är inte deras fel.
    De får inte veta hela sanningen utan tar för givet att doktorn vet vad han gör.
    Det skall de sluta med för doktorn känner inte heller till hela sanningen.

    Det är klart att blir man akut sjuk så finns inte mycket att välja på, men skall man t.ex. ställas på livslång, förebyggande medicinering för man råkar ha någon "riskfaktor" så bör man dra öronen åt sig och sätta igång att söka information på många olika ställen på nätet och i böcker.

    De flesta läkemedelsfel upptäcks inte.
    Jag är alldeles övertygad om att en hel del patienter får fel diagnoser och dödsorsak.

    Jag upptäckte t.ex. att en god vän stod på Imurel (cellgift) och Zyloric (giktmedicin) år efter år fast det var högst riskabelt.

    Jag skrev till läkaren och undrade varför X fortfarande stod på Zyloric.
    X hade inte haft gikt på flera år.

    Då fick jag till svar att det nog kunde stämma, men slutade X med Zyloric då skulle nog gikten återvända och därför var det lika bra att han fortsatte!

    Det är inte alls otroligt att gikten var en biverkan av de vattendrivande medicinerna (flera stycken!) samt av kolesterolsänkaren Simvastatin (båda kan ge gikt som biverkan).

    Imurel hade han fått för "reumatisk artrit".
    Han fick även kortison, år efter år, för detta.

    Den diagnosen tror jag inte heller stämde.
    Värken var förmodligen en biverkan av den kolesterolsänkande medicineringen.

    Så här skulle jag kunna fortsätta ...........

    Det spelar ingen roll att man har en ansvarig läkare på papperet.
    En person som skall känna till helheten.

    I journalen kan stå hjärtsvikt, men ändå kan man sättas på konstant medicinering, via APO-DOS, med NSAID-läkemedel (=anti-inflammatoriska) som kan ge- eller försämra - hjärtsvikt t.ex.

    Jag vill inte skrämmas - jag vill bara att människor skall förstå att vi är förda bakom ljuset!

  4. Susanna K
    Det som förvånar mig är att apotekets personal inte reagerade på det förskrivna! På gränsen till övervikt? Borde de inte reagerat när de såg att hon inte var överviktig? Borde de inte undrat vad hon skulle ha medicinen till? De brukar ju vara så alerta annars....

    Sen undrar jag också hur det är med det egna ansvaret? Jag läser alltid igenom bipacksedeln om den medicin jag ska ta och jag gör det innan! Uppstår frågor ringer jag apoteket, sen ska man alltid nämna de mediciner man redan tar för läkaren som skriver ut nästa och fråga om det funkar att blanda dessa. det är ju inte säkert att läkaren noterat detta.
    Det förvånar mig att det finns folk som lägger hela ansvaret för det egna livet på läkaren, jag anser att ytterst är det jag själv som ansvarar för min kropp och agerar därefter.

  5. Kristina
    En annan lite otäck historia: Jag arbetar med flyktingar och vid ett hembesök hos en nyanländ åldrig kvinna som förvirrad ligger på en madrass på golvet och talar om sina smärtor och rädslor framkommer följande:
    Hon har en plastpåse (apoteket större påse) fylld med mediciner varav flertalet har samma verkningsmedel, men de är av olika fabrikant. (Diclofenac fanns som verksamt medel i fyra askar/burkar, Blodtrycksmedicinen fanns i fem varianter, panodil, alvedon och ipren fanns samtliga i påsen mfl. mediciner) Kvinnan uppger att hon tar en tablett ur varje ask/burk en gång om dagen... Tolken (som förstås inte är medicinsk kompetent) skakar på huvudet och säger att hon bedömer kvinnan som dement. (Svårt för mig att avgöra som försöker föra ett samtal med en starkt påverkad kvinna genom tolk). Det fick bli ambulans till sjukhuset. Ambulanspersonalens spontana kommentar var att det var ett under att hon var vid medvetande. Så kan det alltså gå i svensk sjukvård om man inte har svenska som modersmål och dessutom (kanske) har demensproblematik... Det krävs en hjumla bra tolk för att bistå läkaren då. En läkare som bara har 20 minuter till godo inför nästa besök...
    Sorry Doc, och ni andra läkare här... Men det här gjorde mig heligt ilsk.

    Men #4... Jag håller med! VI har alltid ett eget ansvar. Problemet i det här fallet är kanske en patient som tror sig om att inte vara normalviktig... Det finns ju några sådana också, som dras med anorexi, bullimi mfl. ätstörningar. Taskig självbild...

  6. Påläst gräsrot
    Visst har man ett eget ansvar.

    Patienterna borde uppmuntras av vårdpersonal, Apotek och myndigheter att läsa bipacksedel och Fass. Det gäller även för receptfria läkemedel som många, helt felaktigt, tror är helt riskfria.

    Tyvärr sker inte det.

    Tvärtom kan man t.ex. i det populära TV-programmet "Fråga Doktorn" få höra programledaren säga - jag brukar inte läsa bipacksedeln och läkaren ler och samtycker.

    Jag har träffat flera personer, som när jag frågat, har sagt - nej, jag brukar inte läsa bipacksedeln för då kanske jag "får" biverkningarna.

    Sedan finns det andra som har läst den och t.o.m. förstått att de kanske drabbats av biverkningar.

    De står i bipacksedeln att om man drabbas av en del olika symptom så skall man kontakta läkare.

    Bara att komma fram på telefon och boka tid kan vara ett problem - och på vissa ställen duger det inte heller att man gör ett personligt besök för att boka tid.

    Har man nu lyckats med detta är det inte alls säkert att doktorn tar ens funderingar om biverkningar på allvar.

    Sannolikheten är stor att symptomet (=biverkan) nonchaleras, avskrivs som att grundsjukdomen har försämrats eller att det handlar om ålderskrämpor som man får leva med etc.

    Nej, biverkningar står inte högt i kurs inom sjukvården.

    Därför är biverkningsrapporteringen därefter och uppgifterna i Fass/bipacksedlar inte helt rättvisande.

    Biverkningarna är många fler än vad som anges och de är betydligt vanligare.

    Det finns också en utbredd uppfattning, både bland vårdpersonal och patienter, att "sällsynta" biverkningar de inträffar nästan aldrig. I stället borde man tänka tvärtom.

    Nu för tiden kan patienerna själva rapportera biverkningar till Läkemedelsverket (www.lakemedelsverket.se). Det tycker jag att så många som möjligt skall göra, men man skall förstås också berätta för läkare, sjuksköterskor etc. för att öka deras kunskap.

  7. Påläst gräsrot
    Jag fortsätter på temat biverkningar .....

    Vårdpersonal har genom hela sin utbildning fått höra väldigt mycket om läkemedels fördelar och väldigt litet om riskerna.

    Läkemedelsbolagen har, dessutom, stått för mycket av vidareutbildningen även om det, på senare år, skett en del förändringar.

    Det avsätts inte heller tid för diskussioner om biverkningar med patienterna. Man vill få dem att "göra" som man säger, d.v.s. att ta sin medicin utan att reflektera. Nu generaliserar jag förstås. Det är klart att det finns undantag.

    Det kanske börjar med en liten hjärtinfarkt och vips har personen ställts på en mängd läkemedel.

    För några månader sedan läste jag om en 95-årig kvinna som hade drabbats och skickats hem med 7 mediciner. Hon hade aldrig tagit mediciner tidigare.
    Hon hade dessutom flera mil till närmaste läkare och ännu längre till sjukhus.
    Kommer det här att befrämja hennes livskvalitet?

    Oftast börjar det långt tidigare och läkemedelslistan blir längre och längre. Åren går och den ena "krämpan" efter den andra tillkommer (kanske biverkningar) och då utökas läkemedelslistan ytterligare.

    Man försvagas, kanske blir förvirrad.
    Vårdpersonal, och andra, börjar betrakta en som dement osv.

    Ni kommer väl ihåg Gulli Johansson som Uppdrag Granskning berättade om i september 2008.

    Om inte - Googla hennes namn - så hittar Du säkert historien.

    Gulli Johansson är inte ovanlig. Det ovanliga var att hon överlevde och kunde berätta sin historia.

  8. Påläst gräsrot
    Gå gärna in på http://www.dagensapotek.se och läs: "Olika syn på ansvar för läkemedelsförskrivning".

    Citerar några rader: "...... Enligt Socialstyrelsen är läkare bara ansvariga för sin egen läkemedelsordination och ingen enskild person är ansvarig för en patients hela läkemedelslista. Däremot är läkaren skyldig att informera sig om vilka övriga läkemedel en patient använder samt för att den ordination man ger är lämplig utifrån den tillgängliga historiken....."

  9. Påläst gräsrot
    Till Susanna K mfl

    Citerar några rader ur Din text: "....Uppstår frågor ringer jag apoteket, sen ska man alltid nämna de mediciner man redan tar för läkaren som skriver ut nästa och fråga om det funkar att blanda dessa. det är ju inte säkert att läkaren noterat detta...."

    Jag skulle göra precis som Du, men kanske inte för några år sedan.

    Det är en fråga om medvetenhet och den fick jag som anhörig/närstående och med Internets hjälp.

    Det hände inte över en dag utan har tagit många år.

    Jag upptäckte t.ex. att man själv kan kolla interaktioner - hur läkemedel påverkar varandra - på http://www.janusinfo.org.

    Sidan är egentligen till för vårdpersonal, men jag har själv registrerat mig och gjort lösenord och varit inne och kollat. Man kanske inte förstår texten fullt ut -men man kan få en aning om det förekommer några kända interaktioner.

    För en del läkemedel finns inga uppgifter alls, d.v.s. man har inte undersökt.

    Dessutom känner man endast till parvisa interaktioner. Inte vad som händer när man tar fler mediciner.

    Man slår antingen in produktnamn rakt igenom eller också substansnamn och så kommer det upp en lista på slutet.

    Det finns också förklaringar till vad de olika bokstavs/sifferkombinationerna betyder t.ex. C3, D4 osv.

    Givetvis tycker jag inte att patienterna själva skall behöva hålla på med detta. Det borde självklart finnas inbyggda system som "varnar".

    Sedan är det klart att man måste ta "varningarna" på allvar och inte säga som en läkare som jag pratade med (om interaktioner gällande Waran) - om man skulle bry sig om sådant här så skulle man inte få tid för något annat - i stort sett alla patienter har interaktioner!

  10. Påläst gräsrot
    Kristina, tack för Din berättelse om flyktingkvinnan. Den kan direkt omsättas till svensk äldrevård.

    Det är därför vi omkring - anhöriga och personal - måste försöka påverka så att det blir bättre.

    I Dagens Nyheter i söndags, 2009-06-21. publicerade man en sorglig, men intressant artikel av författaren Inger Edelfeldt - "Vårdvalsen" (i kulturdelen).

    Den handlade om hennes mammas sista tid i livet.

  11. Påläst gräsrot
    Apropå slentrianmässig medicinering av äldre.

    Igår stötte jag ihop med en man vid busshållplatsen.

    Det visade sig att vi båda hade erfarenheter av sjukvård/äldrevård i egenskap av närstående.

    Det var slående hur lika våra erfarenheter var.

    Jag kommer ihåg hur jag ifrågasatte att X fick 6 st, 500 mg, Alvedon om dagen tillsammans med Waran och en massa andra mediciner.

    Han hade också undrat över varför hans syster fick så många Alvedon. Det började med två stycken på morgonen.

    Sedan fick hon 2 st till mitt på dagen osv.

    Han brukade komma på besök vid den tidpunkten varje dag.
    Till slut frågade han varför hon fick ytterligare Alvedon då.
    Hon verkade inte ha några smärtor.

    Då fick han till svar att systern fick de två tabletterna eftersom hon kanske skulle drabbas av värk senare!

  12. "Läkaren har en privat praktik i Skåne och inriktningen är inte patienter med övervikt."

    Lol.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg