22 kommentarer

  1. Sockerberoende är verkligen hemskt! Det värsta är att när smala personer lider av sockerberoende så hejjas det på av omgivningen "ta en kaka till du som är så smal" osv... huu
  2. Sara
    En mycket bra artikel :) Fast kommentarerna bevisar än en gång att folk inte förstår. Jag vet att jag har problem med socker och varför ska då någon annan komma och säga att 'nej, du är inte sockerberoende, här ta en kaka'. Jag kan inte kontrollera mig själv när jag väl får i mig godis, kakor mm utan jag äter det tills jag spyr. Det är inget jag vill utan jag tappar helt enkelt all kontroll. Även om min kropp mår hundra gånger bättre med LCHF så finns problemet fortfarande kvar. Sockersuget är verkligen enormt och oftast kan jag stå emot men ibland tar det helt enkelt över. Har hänt några gånger sedan jag började med LCHF i november men jag jobbar med det och det blir bättre. Det jobbigaste är att folk inte förstår.

    Men som sagt, en väldigt bra artikel. Det behövs skrivas mer om så att fler kanske förstår och tar det till sig.

  3. Bra artikel!
    Hmmm... Några av kommentarerna till artikeln har inte en aning om vad det handlar om. Och det är ju ingen idé att försöka få dem att förstå heller - för de vill inte förstå! Bara ruska på huvudet åt dem... Många av oss som läser kostdoktorn har just detta problem, och vet att det finns! Och gör så gott vi kan för att överleva ändå! :)
  4. Roger
    Sara. Jag känner igen mej i det du skriver, när jag väl börjar äta godis eller kakor så äter jag tills jag mår illa, jag spyr inte men inte långt ifrån.
    Nu har jag klarat mej rätt bra från "återfall" under mina 2,5 år på lchf men nog kommer suget ändå efter godis eller kakor, bullar och andra sötsaker utimellan men nu är det inga problem att stå emot längre.
  5. en uska bara
    En bra början till alla sockerberoende är att INTE ha hemma något som kan fresta. Vet att detta inte är lätt om det finns andra i familjen som inte äter enl. LCHF. Jag har bara mandel och paranötter ifall jag blir sugen. För mig tog det ett helt år innan jag kan säga att jag kunde stå emot frestelser ute. Nu har jag en annan attityd gentemot det söta. Jag vet att det är dj.....ns påfund.
  6. Martin
    En av de mest påtagliga sakerna som inräffade direkt när jag började med LCHF-kost var att sockersuget försvann. Tidigare plockade jag gärna godis i korgen när jag handlade. När behovet kan komma ibland av att tugga på något brukar jag ta några hasselnötter. Detta funkar än så länge.
  7. Flera som gått över till LCHF upplever att sockersuget försvinner. Det är suveränt. Men för flera av oss finns sockersuget kvar i allra högsta grad, oavsett hur "duktiga" vi är på att hålla en strikt LCHF-kost. Som sockerberoende behöver jag verktyg som hanterar beroendesjukdomen, och kosten är ett av dem. Men det räcker inte för mig som sockerberoende att enbart lägga om kosten. Det är hjärnan som är sjuk och min biokemi behöver få tillbaka balansen igen. Bitten Jonssons "Sockerbomben" går igenom stegen på ett bra sätt och boken har varit och är en viktig hjälp för många av oss.
  8. detta känner jag igen, vill ha mer och mer glass och chocklad. Hr sloutat med allt nu men det är hårt varje dag,känner suget. men tar en tomat istället,inte lika gott hihi men det ger inga extra kilo.
  9. Gunilla#7: Tillfredställande läsning. Man får ofta läsa på lchf-inspirerade bloggar; "alla är ju inte sockerberoende" - underförstått, bara några få. Några har tydligen intresse marginalisera och tysta ner problemen. Särskilt då de som inte gillar strikt LCHF, mer åt GI-hållet, har jag fått känslan av. Men dessa vill gärna styra och ställa och framstå som helt PK i kostfrågan, i våra kommentarspalter - Vill gärna vara charmigt lay back i inställningen till kolhydrater. Kan faktiskt i svåra stunder trigga någon stackare som kämpar mot det "evinnerliga suget". Nu har alla vårs LCHF-nätbutik börjat med varningstrianglar; risk för triggning, på sin försäljnings-hemsa. Bra och klokt initiativ. Tänk om alla producenter o säljare ville ta ansvar för kundernas hälsa? http://www.lchfbutiken.se/

    Är av den åsikten alla överviktiga, överätare och stor del naturligt smala har avsevärda problem hålla sig borta från godishyllor - respektive fruktavdelningar. Det finns en bra och logisk anledning till varför. Nu är jag själv i det läget att hjärnan radarstyrs fortfarande åt dessa håll - men när jag väl står där, känner jag jag inget behov att slarva ö h t. Men påverkas och störs tydligen fortfarande av dessa vrakexponeringar.

  10. Det är ingen som försöker tysta ner problemet.
    Åsikter kan man ha, men man kan inte utesluta ett faktum som finns IRL.
  11. Roger
    GvDb. Jag håller med dej, det är precis så jag också upplever det jag läser på lchf-forum.
  12. "Men dessa vill gärna styra och ställa och framstå som helt PK i kostfrågan"

    Tur att du inte vill det då. Skönt med människor som är öppen för även andras problem och låter alla vara med. :-P

  13. Shrinking David
    För 5 år sedan slutatde jag med läsk.
    För ca 3 år sedan slutade jag äta sötsaker som godis, bullar osv.
    Nu "finns inte" dessa hyllor och produkter för mig. :)
    Det tog tid men jag kom dit.
    Jag gick ändå upp i vikt, men det vände med LCHF. :D
  14. Kryddan
    Ja, vi är många som har problem med sockersug.
    För mej funkar det ganska bra tills man sitter där med alla andra o DOM kan ta en kaka o vara nöjda men det kan inte jag. O det är så fruktansvärt jobbigt att avstå. Det är mycke lättare om jag har ost o skinkrullar redo då.
  15. Fruktis
    Bitten Jonsson igen. Finns det några som helst vetenskapliga belägg för att man kan bli fysiologiskt beroende av socker? Min erfarenhet är att det är en vana, ett psykologiskt beroende. Dessutom, så behagligt, så passande i tidsandan, där alla är så kränkta: "Det är inte ditt fel att du är överviktig", underförstått, det är nån annans fel, som manipulerar dig för sin vinnings skull.
  16. Ulf_S
    Oavsett om sockerberoende är ett fysiskt eller psykiskt beroende så existerar fenomenet. Apropå beroenden ger vissa droger, t.ex. amfetamin, ett väldigt starkt psykologiskt beroende som är svårare att bryta än det fysiska.
  17. anita edberg
    jag gläds med de som går ner i vikt med lchf, jag undra bara varför det inte fungerar på mig, är jag unik ,eller??? jag har inget utta´lat sockerberoende, jag kan mycket väl ta EN kaka , En godisbit, utan att det triggar igång ett sockersug. men jag äter efterlchf för att jag har upptäckt att det är det enda nyttiga o sunda kosten. och så har jag mer o mer upptäckt hur HIMLA dålig maten är ute i butikerna. men jag har liksom många gått på fettskräcken, och varit kund hos VV ett par gånger, men den dieten håller inte i längden. jag har ätit lchf nu i ett par månader, men min vikt är den samma,är det fler som har problem med detta, att vikten blir inte mindre. det skulle vara intressant att veta det, men hur som hels , är lchf bara nyttigt.
  18. Nej, du är inte unik.
  19. Börjesson
    anita: LCHF kan kanske åstadkomma en marginell ökning av förbränningen i kroppen. I takt med att man blir friskare och piggare av den minskade insulinbelastningen kan man dessutom tänkas spontant öka sin aktivitet lite och därmed bränna mer fett. Men detta är på marginalen. LCHFs stora fördel när det gäller viktminskning ligger inte där, utan i att man blir mätt (och får i sig alla näringsämnen man behöver) på mycket mindre mat än med en kolhydratrik kost. Det innebär att om man lyckas hitta och följa sin inbyggda mättnadskänsla och inte äta mer än kroppen ber om, då går man sannolikt ner i vikt (om man var överviktig till att börja med). Men detta är ett stort om. Många av oss styr vårt ätande mer utifrån vana, sociala faktorer osv. Och äter man mer än man behöver så går man inte ner i vikt - inte ens på LCHF. Man kan rent av gå upp i vikt, även om det är svårare än på annan föda.

    Tvärtemot vad som gärna propageras i kommentarerna på LCHF-sajter så är det i slutändan hur mycket man stoppar i sig som avgör eventuell viktnedgång. Det är bara det att det är mycket lättare att hålla nere intaget med LCHF. Myter om att man kan trycka i sig hur mycket som helst så länge det är kolhydratsnålt lägger bara onödiga hinder i vägen för folk.

    Detta är åtminstone min åsikt, baserat på egen erfarenhet och vad jag har läst. Någon nämnvärd "metabol fördel", som det så fint heter, tror jag inte på.

    Men jag kommer garanterat att få mothugg på den punkten! :)

  20. Kryddan
    Inte av mej.
    Jag går upp i vikt så fort jag har pms. Resten av tiden är det stabilt. Men ner i vikt har jag bara lyckats gå ner ca 1 kg.
    Men så mår jag förfärligt o är pest o pina både för mej själv o min omgivning. Det har inte ändrats något av kostbytet.
  21. Annika
    Börjesson 20#

    Tack, jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!!

    Efter att ha läst på olika lchf-sajter är mitt intryck att alltför många hävdar att man kan äta hur mycket som helst och ändå gå ner i vikt så länge man håller nere kolhydratintaget. Det stämmer visserligen att det är svårare att överäta på lc-kost, men jag håller med om att så fort energiintaget överstiger energiförbrukningen går vikten upp. Så funkar det åtminstone för mig, och för många andra har jag förstått när jag läser i olika forum. När vissa beskriver vad de äter under en dag blir jag mörkrädd (en halv liter vispgrädde, ett paket bacon, 5-6 ägg, 200 gram smör, dessertostar) och sedan undrar de varför de inte går ner i vikt. Svaret blir överraskande ofta att de äter för lite fett(!) alternativt äter mer kolhydrater än de själva inser. Men om en kraftigt överviktig person får i sig 5000 kalorier under en dag, men bara förbränner 2000, säger det självt att kroppen inte har anledning att ta av fettlagren.

    Kostrådgivare Anna Hallén uttrycker detta på ett utmärkt sätt i sin bok. Hon skriver att vissa personer ätit sönder sina mättnadssignaler, och de måste ge akt på portionsmängderna. Lagom mängd är en handflata fisk, kött eller fågel eller motsvarande mängd ägg, 1/2-1 dl fet sås och minst 500 gram ovanjordsgrönsaker per dag för viktminskning. Där sägs det klart och tydligt att energiintaget har stor betydelse. Sedan kan man naturligtvis genom att hålla nere kh-intaget också hålla nere insulinproduktionen och därmed minska fettinlagringen, men samtidigt är jag övertygad om att det är en ofrånkomlig naturlag att en kropp som får allt den behöver och mer därtill via munnen inte har någon anledning att ta av fettlagren (som genetiskt sett är vårt skydd mot svältperioder och därför ska sparas i det längsta).

    Jag säger inte att det inte finns personer som rasat i vikt med lc-kost trots att de ätit massor. Men ibland undrar jag om dessa personer, som lyfts fram i kvällspressen, inte är undantag snarare än regel, och att majoriteten av alla som prövar lc-kost förr eller senare måste anpassa energiintaget till energiförbrukningen för att kunna gå ner i alt hålla vikten?

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg