Hur farlig är ensamhet?
29 juli 2010 av Dr Andreas Eenfeldt
i Övrigt
i Övrigt 
Ensamhet har ett starkt statistiskt samband med förtida död. Som vanligt i kvällspressen förutsätts då att man blir sjuk av att vara ensam. Det behöver inte vara sant.
Ensamhet kan säkert vara ohälsosamt, men styrkan i sambandet kan lika gärna bero på motsatsen. Sjukdom leder förstås också lätt till ensamhet.
Studie: ensamhet är farligare än fetma (Aftonbladet)
Vad tror du?
För övrigt har jag märkt att min förmåga till viktminskning varierar utifrån hur jag mår psykiskt, allt annat lika.
http://www.thenile.co.nz/books/Lowell-S-Levin-Ellen-L-Id/The-Hidden-H...
Ett inlägg i brist på annat?
Njuter man av att få vara ensam, alltså tycka mycket om att få rå sig helt själv och göra vad man vill när man vill, så kan jag inte tänka mig att det kan vara skadligt för hälsan. Snarare tvärt om.
Lider man av ensamheten, inte tänker på så mycket annat än hur ensam, övergiven, bortglömd och kanske rädd man är, då kan det säkert påverka hälsan.
"Bland dessa upptäckte forskarna att uttrycket av 209 gener skiljde sig markant
mellan grupperna. Intressant nog kodade samtliga dessa gener för proteiner
som på olika sätt var kopplade till immunförsvaret.
Ensamma individer överuttryckte bl a ett antal gener kopplade till inflammation och underuttryckte gener kopplade till produktion av antikroppar och antivirala funktioner."
Så kroniska inflammationer ligger runt knuten för såna människor somn starkt upplever ensamheten.
tror karl
:
T.ex äter man ofermenterade sojaprodukter trycker man ner hormonerna, de som gör att man vill gå ut och dansa... munkar har gjort det i generationer, de upplever att det är lättare att leva i avhållsamhet med veggmat. Åt de GI-NOLL var det väl party i klostret varje lördag med speed-dating och dans på logen ;)
http://www.bhonus.se/texter/Jag%20lever%20hellre%20ensam.pdf
http://www.ottawacitizen.com/health/Just+call+obese+people+says+Briti...
Som om inte feta människor visste det redan innan, alla doktorer förutan. När man redan hört det mesta slår dumheten, här i form av en minister, nya rekord. Det är en förunderlig värld vi lever i.
Låter som en bra idé för vissa är väldigt duktiga på att ljuga till sig själva. Säger doktorn att jag är fet så har det betydligt större slagkraft än någon annan ord som inte används i daglig tal. Nu är jag inte säker vad det svenska motsvarande ordet är men är det liknande som engelska ordet så är det stor risk att det upplevs som bara ett ord.
http://www.plosmedicine.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pm...
Givetvis så tog man hänsyn till hälsan när man gjorde den statiska uträkningen.
Jag tycker att vi återigen har hamnat på frågan om hönan och ägget. Precis som Jaus skriver, vi glömmer att kropp och själ hör ihop. Viktiga kunskaper som vi inte får särskilt mycket till livs av i vårt skolväsende. Sen vill vi ju alla leva så länge som möjligt med så god hälsa vi över huvud taget kan se till att få. Klart att vi suger åt oss av alla alarmerande rapporter i kvälls- och fackpress. Klart att vi kan missa nåt. Klart att vi gång på gång går tillbaka till Viktväktarna, för att sen gång på gång tröttna på all sallad och alla kolhydrater.
Klart att det är en eller flera generatiuoner av läkare och forskare m fl som ser till att tjäna pengar och status på att låta bli att ifrågasätta gängse sanningar. Man sågar inte i den gren man sitter på.
Klart att det måste finnas en massa människor som genom erfarenhet vet vad man kan äta för att må så bra som möjligt. Klart att många människor har anekdotiska berättelser, som kan tipsa andra att försöka äta lite annorlunda. Klart att många människor kan berätta om att LCHF inte är en diet utan ett sätt att förhålla sig till mat, som långsamt, långsamt - under år framåt - ger olika hälsovinster.
Klart att det går att förändra världen. Sånt hålls man företrädesvis på med tillsammans. Det är väl det vi sysslar med.
Läste en gång en artikel som hette "Gud är död, Marx är död och själv mår jag inte heller bra." En väldigt tänkvärd betraktelse över hur det blivit i vårt samhälle. Religion är ute, politik likaså. Du är din egen lyckas smed. Går det åt skogen så har du ingen att luta dig mot. Du ska se snygg ut, vara beläst, dricka rätt sorts kaffe med rätt sorts importerad choklad. Ditt hem ska vara designat och moderiktigt och du får absolut inte bära omoderna kläder...
-feta,sjuka eller ensamma osv.
Det kallas för stigmatisering och gagnar inte ngn människa.
Skulle tex kroppsbyggare, vackra och intelligenta människor vara lyckligare? få mindre sjukdomar?
Det är märkligt skulle fetma leda till andra sjukdomar än de sjukdomar som fetma ger?
Att psykologisera kroppsliga sjukdomar är som att tro att doftterapi leder till förbättring för reumatiker.
Skulle det inte heller finnas harmoniska sjuka människor?
Måhända kan slentrian och ett oreflekterande leverne bero på nå´t. Kanske vackra, intelligenta och lyckliga människor i mindre utsträckning än andra blir feta? Vem vet.
Kan man tänka sig att människor i mitten av den s k normalkurvan för IQ skulle vara förhållandevis smalare än dem som befinner sig i ytterkanterna? Det vet vi inte heller. En rimlig hypotes kan ju vara att det förhåller sig så. De som inom vården är sålda på att bygga upp en sjukvård mera inriktad på fetmaoperationer kanske lever efter den hypotesen?
Vacker, intelligent och lycklig i korrelation till kroppshydda? Skulle de vara mindre feta???
Har du läst studien och diskussionen i den? Det verkar inte som det.
... jag blir ledsen bara jag tänker på det.
Men en sak vet jag. Har man tur, och råstark vilja att kämpa sig vidare och mod nog att testa nya saker, så blir man inte ensam. Man blir passionerad nog att våga leva ännu en dag.
Det verkar inte som om du förstod vad jag skrev.
Jag skrev om olika grupper i befolkningen och inte den specifika gruppen i studien.
Okej sorry. För i diskussionsdelen där framgår det ganska tydligt hur svårtolkade de här statistiska analyserna är utifrån alla studier med olika definitioner av ensamhet, sociala relationer, hur många man är i en familj, kulturer etc.
T.ex. är det ju enbart västerlänningar som undersökts. Man kan ju fråga sig om vi i väst mår bättre eller sämre av att vara ensamma eller om vi mer avskärmar oss från socialt umgänge och mår sämre av det.
Alla människor behöver en känsla av sammanhang (KASAM som det kallas i psykologin) och utan detta förtvinar själen.
En intressant fråga är om vår kost har en påverkan på hjärnan och vår upplevelse av "sammanhang"? Kan alltför mycket främmande substanser (läs droger, socker, konstgjorda sötningsmedel, kemiska margariner osv) påverka hjärnans processer och beroendesystem och göra oss mer eller mindre avskärmade från varandra? Enligt Bitten Jonsson ("Sockerbomben") kan vårt stora kolhydratintag redan från tidig ålder vara den enskilt största orsaken till den nuvarande uppväxande generationens psykiska ohälsa.
Jo det har man tänkt på och försökt kontrollera för så gott det går. Men inte i alla studierna och kanske inte på samma sätt. Men för sjukdomar av olika slag har försökt kontrollera som sagt.
Jo... - Andreas Eenfeldt - det ligger nog en hel del i det, troligast... :idea:
Dock... - mina erfarenheter under nu mer än 69 år säger mig att: "Ensam kan jag ENBART vara tillsammans med någon eller några andra - men ALDRIG med mig själv !" - förutsatt att jag är vän med mig själv och NaturRen - men hur många är det :?: