En kalori är inte en kalori
11 december 2009 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Viktstudier
i Viktstudier 
Inte hos möss åtminstone, enligt en norsk studie.
Av allt att döma inte hos människor heller. Men vi behöver en liknande studie på människor. Där inlåsta deltagare får ”överäta” en exakt mängd kalorier, med eller utan kolhydrater. Då kunde vi få de slutgiltiga bevisen för att en kalori inte är en kalori i det läget. Varken hos möss eller människor.
318 kommentarer
Du skriver även: "Det låga intaget av kolhydrater medförde att det fettinlagrande hormonet insulin trycktes ned i stövelskaftet. Därmed fick kroppen fri tillgång till fettreserverna och kunde varva upp för full metabol maskin." Jag anser att substratfördelningen är ganska ointressant när man talar om viktnedgång. Patienten fick säkert en större fettoxidation, men fettintaget blev ju samtidigt större även det.
"Ny forskning visar att ytterligare 50 miljoner människor riskerar att bli undernärda innan året är slut. Redan idag lever över 950 miljoner människor utan tillräckligt med näring." Om experternas förutsägelser stämmer kommer 175 miljoner barn drabbas under de närmsta tio åren, skriver UNICEF
från blodet. Man kan se fettinlagringen som en försvarsmekanism. För dessa människor finns det en "metabol fördel" med fett jämfört med kolhydrater och det är fullt tänkbart att de kan gå upp i vikt (pga fettinlagring) trots att de äter en förhållandevis liten total energimängd. Om man vill veta mer om de mutationer som ger försämrad förmåga att hantera kolhydrater kan jag rekommendera "blood sugar 101". Mycket detaljer och mycket referenser till vetenskaplig litteratur men ändå lättläst. Länk till avsnittet om gener inblandade i diabetes (skrolla ner en bit i texten):
http://www.phlaunt.com/diabetes/14046739.php
De människor som mår utmärkt som frukterianer fungerar antagligen rätt annorlunda än en person som mår bra och uppnår sin idealvikt med LCHF. Detta betyder i sin tur att hela tänket med en generell kostrekommendation vad gäller makronutrienter som gäller alla individer i befolkningen är mycket mycket fel.
SLV skriver att deras kostrekommendationer gäller för friska individer. Ska "friska" betyda bara de som har optimal förmåga att utnyttja kolhydrater som bränsle? Jag tror att stora delar av befolkningen inte har denna optimala förmåga, och detta borde reflekteras i kostråden.
bra kommentar! I min rådgivningsverksamhet har jag mött ett otal människor som fungerar som jag själv, sådana som stänger fettförbränningen när de äter något hekto kolhydrater. Ersätter dessa människor kolhydraterna med fett så går de ner i vikt, även om kaloriintaget initialt ökar.
Jag har beskrivit det här på många ställen i mina böcker. Kontentan är att människor med hormonellt styrd fettinlagring måste angripa problemet med hormonella metoder. Att metabolt friska människor fungerar på ett helt annat sätt är inget argument i sammanhanget.
Eller som jag sagt många gånger:
Om du inte bränner det du äter kan du inte gå ner i vikt, hur lite du än äter!
Sten Sture
"Eller som jag sagt många gånger:
Om du inte bränner det du äter kan du inte gå ner i vikt, hur lite du än äter!"
Den kommentaren skulle kunna låsa hela diskussionen känner jag. :D För det är exakt vad vi alla pratar om men verkar debattera förbi varandra hela tiden. Olika tolkningar av olika begrepp och olika uppfattningar om terminologi har gjort detta till en mastodonttråd.
Men den kommentaren sammanfattar i alla fall helt och hållet MIN syn på det.
Nej, jag vände mig inte till dig i min kommentar. Vill du diskutera vidare föreslår jag att du gör det på min blogg. Detta för att inte belasta Andreas blogg med diskussioner som handlar om vad jag har skrivit på annat håll.
december 15, 2009 klockan 12:08
"Efter tio månader på LCHF kan jag summera vad jag hitills inbillat mig.
Efter trettio år som reumatiker inbillar jag mig att svullnaderna minskat rejält och att jag rör mig lättare. Jag inbillar mig även att morgonstelheten försvunnit och att jag klarar mig utan både Enbrelsprutor och smärtlindrande medicin. Jag inbillar mig även att mina labbvärden förbättrats, min sänka har gått från 110 till under 50, blodvärdet har ökat från 95 till 140. Nyligen kom jag in efter en lång(tidigare omöjlig) inbillad promenad i rask takt..."/
Tack för det, Janne! Jag tycker att det var en av årets roligare texter. Jag kan väl få intervjua dig för vår nya tidning, LCHF-magasinet? Vi behöver all glädje i tillvaron vi kan få. Hör av dig till mig privat.
Sten Sture
Gardner författaren av en studie som jämför Atkins, Ornish etc
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/297/9/969
sa på en föreläsning att om de delade in deltagarna i sub grupper så fick de mycket tydligare resultat än när man tittar på alla deltagarna. Tex sa fungerade Atkins väldigt bra när man tittade på deltagare med metabolt syndrom medans det inte fungerade lika bra på andra överviktiga som inte hade typiskt metabolt syndrom.
Förmodligen en av anledningarna att det är svårt att få tydliga resultat med kost studier, att alla inte reagerar lika på en viss diet.
Inte har jag gått ner som jag gör nu. Rent anekdotiskt är en kalori INTE en kalori. Min erfarenhet kan INGEN ta ifrån mig. Sedan kan experterna säga vad de vill.
Min genomsnittliga nedgång har varit 4 hekto. Ingen ökad motion och mycket låg aktivitetsnivå.
Annika D berättade i en intervju att hon åt 1800 kcal per dygn med LCHF och det är ju väldigt lite.
Det vore intressant med jämförelser både när det gäller dom som ätit så kallad skräpmat och med dom som ätit enligt Livsmedelsverkets rekommendationer.
Jag är framförallt intresserad så det är inget inlägg i debatten.
Annars är det ju bara gissningar.
http://www.youtube.com/watch?v=dBnniua6-oM
Har inte följt er tidigare diskussion så jag ifrågasätter enbart det citerade. Det du kallar substratfördelning är i allra högsta grad av intresse när man talar om viktnedgång. Det LCHF-kost ger är ju extrem mättnadskänsla, dvs individen får ett "naturligt" (läs: biokemiskt/fysiologiskt stöd) som inte behöver vila på någon slags viljestyrka eller Lutherskt självplågeri...vilket verkar vara Beteendevetare och Professor Hallonbåts filosofi.
Att motarbeta kroppen och dess starka biologiska drivkrafter och dito signaler (som den senare håller på med) får mig återkommande att tänka på de evangelikala knäppgökar som bedriver antihomosexterapi i Det Stora Landet i Väster. Det är snudd på svartkonst och människoförakt...i en tid då man borde kunna förvänta sig helt annat.
Uttryckt annorlunda, skulle ett läkemedel tas fram som lyckades etablera samma typ av mättnad som enkel LCHF-kost så skulle det aldrig någonsin ifrågasättas av etablissemanget i termer som "vad får det för långtgående effekter?" och "är det hälsosamt på sikt?" eller allt annat tveksamt ifrågasättande de med auktoritet slänger omkring sig. Professor Hallonbåt själv tycks ju en smula uppgivet snarare efterfråga något liknande i sin nyliga arttikel i Läkartidningen (var det väl?).
Om någon misstycker med benämningen Professor Hallonbåt så ber jag ödmjukt och respektfullt få påpeka att respekt det förtjänar man. Personen i fråga är inte bara expert och rådgivande i en auktoritetsperson utan raljerar med sina usla råd och sin bristande antika förståelse för fetma/övervikt. Hade jag vetat för 20 år sedan (då min första bok av Rössner inhandlades) vad jag nu vet så hade mycket onödigt lidande och betydande hälsovinster gjorts långt tidigare. Det är trots allt människoliv som Rössner, förlåt Hallonbåt, m.fl. kunskapsreliker från förr indirekt har i sin hand så nägot jäkla ansvar bör kunna utkrävas och förväntas.
Faktor två är att s.k. fettadaption tar längre tid än 11 dagar. De 3-4 dagar i början då man mår skit (åtminstone om man missat att öka natriumintaget) är s.a.s. bara början. Många mår någorlunda efter 3-4 veckor redan. Är man däremot intresserad av prestandaförbättringar så talar vi adaption som kan ta allt i från 6-8 veckor för de första och jag noterade märkbar skillnad även vid 3-4 månadersstrecket. Isländske polarforskaren och författaren till "Fat of the Land" (som jag tyvärr aldrig minns namnet på...Googla, boken är fri att tanka) nämner om jag inte minns fel förbättrad adaption vid 7 månader vilket även Vince Gironda, en gammal kroppsbyggarcoach från 70-talet, nämnde. I mitt eget fall så var det dock radikal förbättring där vi 3-4 månader sett till intensitet och träning. Det var då jag insåg att kolhydrater verkligen inte längre behövdes och att högintensiv träning inte bara funkade utan funkade prima på LCHF.
Hur som haver, grattis till inledningen och kämpa på framöver!
Framförallt så är ju s.k. epidemiologiska studier, vilket koststudier typiskt brukar vara då de spänner över tid, behäftad med en mängd "naturliga" felkällor. Ex. så är förekomsten av felrapportering vanlig, dvs studien på en viss diet...blir ju rätt undermålig om dieten i fråga inte ens följts av studieobjekten. :) Man har ju även slagit fast att överviktiga underrapporterar ungefär lika mycket som underviktiga överrapporterar sitt matintag vilket varit en vanlig felkälla.