Diabetiker mår bättre på lågkolhydratkost
Mår man bättre eller sämre på lågkolhydratkost? I media påstås ofta att man kan bli trött, seg och må sämre. Det man hänvisar till brukar vara korta studier på några dagar eller ett par veckor, där deltagarna har omställningsbesvär som inte hunnit gå över*.
Hur man mår i längden är sämre studerat. Dr Anders Tengblad rapporterar nu om en svensk studie på mycket liberal lågkolhydratkost till typ 2-diabetiker:
Ny studie: Man mår bättre på lågkolhydratkost
Tidigare
Professor: Lugn, du blir inte dum utan kolhydrater
*/ Ofta kunde nog även dessa tillfälliga uppstartsbesvär ha undvikits med tillskott av extra salt första veckan.
Att jag blivit helt sympromfri, medicinfri redan under den första åren är ju redan känt fakta men visst tycker jag också allmänt att jag mår bättre med denna kost som förr. Är piggare och orkar mera. Koncentration är på toppen numera.
Har återigen börjat med min favoritsyssla , nämligen att läsa mycket som jag alltid älskat men som varit i dvala under de svåra diabetesåren förr..
Har nyligen köpt ett hus med stort trädgård, renoveringsobjekt för att kunna sysselsätta mig när jag fått så mycket ny energi att soffliggar rollen inte längre känt som roligt..
Så visst mår jag mycket bättre som diabetiker med lågkolhydratkosten..utan tvekan 😉
Det är bara så skönt att veta hur man svälter ut problem i kroppen genom att inte mata på med "gödning". Har aldrig mått så bra som nu!
Sjukvården har även tvingat på mig blodstrycksmedicin och statiner, men efter en kort period slutade jag. Mina värden är perfekta idag. Strikt lchf gör att jag minskar i vikt också, äntligen.
Alla blivande vårdverksamma borde läsa de grundläggande böckerna, särskilt Ann Fernholm, eftersom hon inte har gått ut som renodlad lchf:are, utan tar sig an sockret i första hand. Däremot säger hon som de andra, Eenfeldt och Dahqvist m fl: mättat fett är neutralt för hjärtat, enligt de studier som fyller kriterierna. Dessa finns att läsa för den som inte tror på det själv. Hon gör även upp med forskning från 1950-talet, som ligger till grund för fetträdsla och har gett oss fetma och diabetes. Jag har ingen anledning att misstro detta.
Förhoppningsvis blir denna studie en väckarklocka för diabetesvården i övriga landet då det finns så många parametrar som förbättras med lågkolhydratskost.
Nån som fått liknande problem?
Hoppas att du får jobb som diabssk, för vad kan vara bättre för blodsockret än att slippa svängningar och en massa hypo/hyper glycemier? Lycka till!!!!
Jag tränar 1-7 dagar i veckan beroende på hur mycket tid jag har och ju mer jag tränar desto mer magnesium och salt behöver jag för att slippa sendragen.
På 80-talet bodde jag i Australien, då kommer jag ihåg hur de tjatade på mig att man måste äta ordentligt med salt när det var varmt på sommaren, annars får man kramp. Man svettas ut så mycket salt och det måste man tänka på, speciellt den här sommaren.
Varför görs inte den studien?
Paolo Roberto har nog fått för många smällar mot huvudet,- han påstår att: Med LCHF går man ner i vikt, men blir dum i huvudet!!! Undrar vem som är "dum i huvudet"...
Jag har ju läst en del om LCHF och även försökt mig på att äta så vid ett par tillfällen och misslyckats. Jag kom aldrig förbi de där första dagarna av konstigt mående plus att jag har problem med gallan och därför inte mår bra av att äta mycket fett.
Men eftersom jag vill undvika att äta mediciner så bestämde jag mig i alla fall på stört för att sluta äta kolhydrater i möjligaste mån, öka på med grönsaker men äta moderat med fett. Jag köpte en blodsockermätare och satte igång att lära mig vad som påverkar mitt blodsocker på ett skadligt sätt.
Det var svårt och det var jobbigt över vintern men sakta men säkert började jag känna att det gav resultat och att jag faktiskt började må bättre. Bättre än på många, många år!
Jag har gått ner 20 kg sedan dess, i maklig och lagom takt. Jag känner också många andra positiva effekter av att inte äta så mycket kolhydrater. Mina fötter svullnar inte längre, jag som de senaste åren haft stödstrumpor varje dag för att slippa svullnaden.
Jag får nästan aldrig halsbränna längre, tidigare åt jag medicin varje eller varannan dag, nu kanske jag behöver en tablett en gång i månaden och det är när jag har slarvat och ökat på med kolhydrater.
Jag blir aldrig så där proppmätt eller däst som jag blev tidigare eftersom jag blir mätt på en mindre mängd. Jag blir dessutom aldrig så där hungrig att jag känner mig darrig eller svimfärdig.
Jag har lyckats bryta mycket av mitt känsloätande och över lag fått ett mycket mera avslappnat förhållningssätt gentemot det jag äter.
Jag törs visa mig utomhus i linne för första sommaren på många år och jag känner mig överhuvud taget mycket mera bekväm med mig själv.
Jag är dock väldigt besviken på min läkare. Det är inte mycket stöd därifrån i min strävan efter att lösa detta utan mediciner. Jag var på kontroll i Juni och hade finfina värden över lag och det var verkligen en skön känsla. Min läkare verkade mycket förvånad. Jag har alltid legat lite högt i blodtryck och gör det fortfarande även om det har sjunkit i och med de förändringar jag har gjort. Trots detta så ville läkaren att jag skulle börja äta blodtryckssänkande medicin eftersom jag trots mina fina värden "ändå har diabetes". Jag hämtade ut medicinen men kunde inte förmå mig till att börja äta den.
Jag har fortfarande många kilos övervikt kvar men jag fortsätter äta så här och låter det ta den tid det tar. Med tiden tror jag också att blodtrycket kommer att sjunka ytterligare vartefter vikten sjunker.
Jag mår bättre än jag någonsin gjort tidigare.