Diabetes i SVT: Piller, piller, piller
i Diabetes I morse diskuterade man typ 2-diabetes i Gomorron Sverige. Allt fler får sjukdomen i västvärlden. Men varför?
Att döma av programledarna, en professor och vice ordförande i diabetesförbundet är det inte så intressant. De diskuterade bara att det om 5-10 år kan komma en ny medicin att ta till. Kanske. Den visar lovande effekt på djur enligt professorn, människor har man inte testat på än.
En ”fullständig revolution” kallade vice ordförande i diabetesförbundet saken: Att det (kanske) kommer ytterligare en ny diabetesmedicin om 5-10 år. Jag förstår inte varför.
Det revolutionerande vore om diabetesförbundet idag kunde ge nya bättre kostråd till sina medlemmar. Råd som gjorde diabetiker så mycket friskare att de behövde mindre mediciner idag – inte mer mediciner om tio år. Det är helt möjligt. Jag ser den effekten på diabetespatienter gång på gång. Men istället för att göra något kraftfullt idag väntar ansvariga på frälsningspiller.
Mer i DN: Svensk forskning kan leda till nytt läkemedel mot diabetes
Det handlar som vanligt om en medicin som blockerar en naturlig funktion i kroppen, denna gång tillväxtproteinet VEGF-B. Den typen av behandlingar kan man räkna med har diverse biverkningar. Vi får väl se om de positiva effekterna ens överväger biverkningarna.
Tummen upp för Kostdoktorn och alla andra som gör något här och nu!
Har varit ute för samma ungefär, debuterade som T1 mars 2010, trots nästan dubbel ålder mot dig, löptränade och åt och drack mycket kolhydrater, var skapligt mager och alla vanliga symptom törst m m innan jag uppsökte sjukvården.
Fick också rådet att äta som vanligt, men det viktigaste rådet verkade vara hur man räknade ut dosen för insulin i samband med måltider, alltså så och så mycket insulin ska du ta till måltiden.
Jag följde råden i 3 månader med återkommande blodsockerfall och rädsla för att bli medvetslös efter intag av måltidsinsulinet.
Sedan började jag att äta LCHF, ganska strikt, efter jag hittat bl a hit till Kostdoktorn. Slopade måltidsinsulinet och minskade undan för undan basdito.
Efter ungefär 1 år begärde jag att de skulle göra ett C-peptidtest på mig eftersom jag tog mindre
och mindre doser av basinsulinet, ungefär som du gör nu.
Det visade att jag hade ungefär 0,75 i värdet till skillnad mot vid debuten där värdet på den egna produktionen av insulin var 0,25 har jag för mig.
Och då tog jag bort all insulin och har varit utan cirka 14 månader, ligger mitt blodsocker över 6,8 efter måltid börjar jag undra vad jag stoppat i mig...
Långtidsblodsockret var vid senaste mätningen 37 och har legat omkring där i all prov som tagits sedan jag skippade insulinet.
Gör man sådant här gäller det att man mäter ofta och ser om det blir högre sockervärden, men som T1 har man ju tillgång till teststickor.
Nu mäter jag inte så ofta längre eftersom jag enligt sjukvården har haft en tillfällig utmattning av det egna insulinproduktionen och tack vare att jag tagit insulin så har betacellerna fått vila sig i form var det någon som kläckte ur sig utan att tänka på att jag inte tagit någon insulin på länge...
Så nu blir det inga teststickor längre utskrivna eftersom jag är frisk, det som kontrolleras nu är ögon och blodvärden, och det har jag inget emot ;D
Egentligen borde du begära (om du inte redan har gjort det) C-peptidtest och se om du har någon egen produktion kvar...
Så för att avsluta detta så är sjukvården rutiner då det gäller diabetes skrämmande, pumpa i dig insulin för att kompensera kolhydraternas (som de är mycket medvetna om) höjning av blodsockret.
Hade jag inte tagit egna initiativ så hade jag suttit kvar som T1 och pumpat i mig insulin och följt
"Naturalförloppet" istället för att som nu med alla mina värden perfekta och kunna röra på mig så mycket jag vill och må verkligen bra, t o m bättre än före diabetesen. ;D