Det perfekta brottet
Ibland kan marknadsföring lÃ¥ta en ficktjuv stjäla en plÃ¥nbok–och bli tackad för det…
Förra året tjänade ett av de stora snabbmatsföretagen mer än 1 300 000 000 dollar. De betalade också sin VD nästan 200 miljoner dollar under de senaste fem åren. Ibland är en stor vinst tecknet på att du gör något rätt, skapar verkliga värden för människor som kan betala. Men ibland betyder det att du utnyttjar en svaghet i systemet.
Mer på engelska, väl värt att läsa:
Folk vill även röka, då måste vi göra det mer lättillgängligt också. Sedan får vi luta oss mot det personliga ansvaret.
Det sägs att en av tio blir beroende, jag tror att det är fler än så och att det kommer öka då allt fler tar till sej denna sk fina vinkultur. Jag som har göra med folk som försöker komma ur sitt beroende vet hur jobbigt det är när man matas med reklam hela tiden, nu räcker det inte med att folk dricker oavbrutet i alla tv-serier och filmer, nu är det som sagt var i reklampauserna också..detta gäller också all godis, kak, chips-reklam, jag tror som sagt var att folk påverkas mer än dom vill erkänna.
Alla vet att Toyota är bra bilar, att tandkräm är bra mot karies, att på fredagar är det fredagsmys, att det är mysigt med fika, gott med "glass", becel är bra för hjärtat, osv. Var kommer det ifrån? Reklam.
Är man inte medveten och ifrågasätter all reklam så "köper" man det utan att ens veta om det.
Jag är övertygad om att reklam påverkar oss oerhört. Jag är själv vaccinerad genom min lantliga uppväxt och mitt genuina intresse för mat, miljö och hälsa, men folk på landet äter lika gärna skräp som folk i stan. Pizzerian i vårt närmsta samhälle har gott om kunder. Hur kan man äta burkchampinjoner och oätlig skinka? Och tycka att det är ett bra val för sina barn?
Min barn har haft sin skräpmatsperiod, det är oundvikigt, men alla lagar nu riktig mat och handlar ofta ekologiskt.
Ändå vill jag inte förbjuda, trots allt. Medborgarna måste växa till i förstånd med goda exempel, inte tvång.
hurtig standardklyssa typ ´personligt ansvar´.
Reklamen påverkar oss oändligt mycket mer än vi tror. Eller egentligen vill inse/förstå.
OM det INTE vore så, skulle livsmedelsindustrin, Norska staten,läkemedelsföretagen,
tobaksindustrin inte lägga ner en spänn på MARKNADSFÖRING/REKLAM eller andra
totalförfalskade, vilseledande påståenden om än det ena, än det andra.
Sussana Birgersson på dn.se , beskrev den 14 april i år tillvägagångsetet mycket bra och
kortfattat om hur tobaksindustrins mångåriga konstranden och medvetna dimridåer förhalar
kunskapen om tobakens skadeverkningar.
Tyvärr så är jag urdålig på att länka men jag tror att ni hittar artikeln på Webben om ni vill.
Artikeln är mycket läsvärd och skapar en vis förståelse över vår egen samtid......
http://www.dn.se/ledare/signerat/forskning-tobaksindustrins-mÃ¥nga-rÃ...
Samma teknik används än idag för att skapa oenighet eller förvirring blad konsumenter av
livsmedel eller läkemedel. Eller i bloogvärlden... eller vad det än må vara.
OM de offentliga kostråden vore i stil med "ät en varierad kost med så ursprungliga råvaror som möjligt. Välj helst närproducerat och årstidsbaserat. Undvik gärna spannmål om du har problem med autoimmuna sjukdomar. Har du problem med vikten skär i första hand ner på kolhydraterna, särskilt de snabba, då de kan göra det svårt att styra sin aptit."
DÅ skulle jag vara 100% med på det personliga ansvaret.
Att ha tillgång till utbildning som gör det möjligt att faktaleta effektivt är inte något alla har. Inte tiden eller intresset heller. Om man väl kommit över det så måste man dessutom ha mod att gå emot ALLT man hitintills fått lära sig om fett och kolesterol och vikten av grova fibrer i bröd och ta chansen att falla död ner i hjärtsnörp av allt detta fett. Inte så himla lätt. Så nej, jag kan inte bara välta allt ansvar över på individen. Det gör jag när individen har tillgång till riktiga fakta och ändå väljer "fel". Då agerar de mot bättre vetande och då är det deras eget problem.
Jag "tillät" mig inte att bli fet. Jag blev fet. Jag läste artiklar om bra kost; lite fett, mycket frukt, torra tråkiga sallader och mycket grovt mjöl. Och en massa godis för jag var så fruktansvärt godissugen HELA TIDEN. Jag hörde talas om Atkins för 10 år sen men skakade bara på huvudet. Jag VISSTE ju att allt det där fettet var livsfarligt! Jäkla dårar att offra hälsan för att bli smala. Samma galningar som svälte sig på svältdieter eller drack skumma pulverdrycker för att gå ner i vikt. Usch och fy!
Det var före ett sånt vällustigt proppfyllt internet med all den information vi har tillgång till idag.
Än värre är att många här vill använda samma medel (staten) för att påtvinga tillbaka. Är själv lchf:are men inser min felbarhet. Ni ofelbara, varsågoda!
I min bekantskapskrets har jag några gravt överviktiga vänner. De äter
inte bra, dricker öl och två av dem är typ 2d. Det gör mig så ont att se.
Har pratat lite försiktigt med dem och så fick de pocketupplagan av
Dr Andreas goda bok. Jag lovade att om de blev nyfikna skulle jag hjälpa
dem att redda ut eventuella frågetecken. Efter några veckor fick jag
tillbaka böckerna med orden: Inte intresserad......
Ja men, började jag lite försynt...... Men det var totalt meningslöst.
Idag stoppar de fingrarna i öronen och får något glansigt i ögonen
OM jag börjar prata om att förlänga livet med lite mindre ont.
Inte ens den poängen går hem.
Detta om det personliga ansvaret.
Och Ja, Nej, Ingen av dem har en egen Pc hemma
I.o.f.s. har jag också slutat prata om allt detta med bl.a socker.
Men fortfarande brukar jag stapla sockerbitar på bordet ibland bara
för att få igång någon form av eget intresse.
Meningslöst.
Ett öppet sinne är bra för lärdom.
De det berör är övertygade om att deras läkare har rätt och att jag är galen och kommer dö i hjärtsnörp.
Deras läkare säger nämligen att fett och särskilt mättat fett är livsfarligt, du vet det höjer kolesterolet. (Suck)
Det värsta av alltihop är att jag inte tror att jag äter så mycket mer fett än dem, rent viktmässigt, även om min fördelning ser hemsk ut (75% fett ca). Jag äter ju bara hälften så ofta och mindre portioner när jag väl äter och jag äter praktiskt taget aldrig chips och pommes frites..
Så jag sitter där och är numera smalast av dem allihop. Och den enda som inte knaprar diverse mediciner mot diverse åkommor och ålderskrämpor; som förhöjt blodtryck, typ2 diabetes, allergier, värk och magsyra. Jag är smal och frisk numera. De är fortfarande lika trinda (eller lite trindare) som innan och blir inte friskare med åren. Lite trist är det för jag kan inte längre diskutera sjukdomstillstånd med dem. 😉 Skämt åtsido. Jag önskar SÅ att de skulle få må bra!
Men visst. Jag kommer säkert dö snart av en massiv åderförkalkning eller nåt. So be it. Jag lever hellre och mår som jag mår nu i 20 år till än lever det halvliv jag levde innan plågat av allsköns krämpor i 30 år till. (Nu tror jag inte att jag förkortar mitt liv med att äta riktig mat och orka träna men nu pratar vi om deras åsikt, inte min. 😉 )
Ancel Keys visade hur lätt det gick att ljuga offentligt på 1960 talet för att sälja margarin och sedan dess har alltför många studier och "forskningsresultat" vi presenterats med varit skräddarsydda för att passa uppdragsgivarna, framförallt livsmedels- och läkemedelsindustrin. Som individer blir vårt ansvar att se till att universitet och högskolor återigen blir finansierade av staten för att återta en oberoende ställning så att vi slipper matas med köpta lögner som dessa idag tvingas sälja sig för.