– Det finns alltid de som är större
Vad händer i ett samhälle när fetma blir det normala? När barn som är tjocka kallas ”friska”?
Aftonbladet fortsätter sin granskning av USAs fetmaepidemi:
– Det finns alltid de som är större
Artiklarna är mycket läsvärda, utöver fixeringen vid motion som lösningen på problemet. Samt det ständiga ältandet om hur lite feta amerikaner rör sig. När man väger över 200 kilo är det nämligen tufft att ta en långpromenad. Det skulle nog Aftonbladets reporter också tycka med 130 kilo packning på ryggen.
Motion är hälsosamt, men det är inte lösningen på fetmaepidemin. Vi kan inte springa ifrån det här problemet. Som SBU-utredningen nyligen kom fram till så ger ökad motion vanligen marginell effekt på vikten hos feta personer, i bästa fall. Till och med det gamla gardet börjar inse fakta. Det. fungerar. inte.
Det stora problemet är något annat. Exempelvis de fyra liter Coca Cola som den intervjuade mannen brukade dricka dagligen, på väg till sina 230 kilo och hjärtproblem. Nu har han slutat. Bra gjort.
"Det är ingen fara, barn ska vara lite mulliga, det är gulligt"
"Det är bra att de har lite att ta av, barn blir ju sjuka så ofta"
"Barn kan inte vara överviktiga, det är bara babyhullet som är kvar - hen springer snart av sig det"
osv osv...
Jag har varit fet - pga okunskap om rätt mathållning. Alla varnade mig för fett i alla former och jag försökte undvika fett.... Jag har aldrig velat vara fet och har aldrig träffat någon med fetma som velat förbli fet. Nu med en lchf-inspirerad kost är fetman borta.
Innan jag läste artikeln trodde jag att felet låg i bristen på information om vad som orsakar fetma. Inte att det fanns folk som ville vara feta.
Jag vet inte hur man når människor som tror att diabetes och 200 kg är normalt - och som inte förstår att 1,5 km till arbetet är en fullt normal sträcka att ta sig till fots om man inte har bil. Det borde ha gått upp ett litet ljus för dem långt innan de tackar nej till arbete av den anledningen.
Vill man fortsätta nå dåligt så varsågod.
Hoppas de inte kräver att andra ska betala deras sjukvårdskostnader - speciellt när man dessutom väljer att vara arbetslös än ta lediga jobb.
(Sen har jag svårt att begripa hur man kan bygga upp ett samhälle där alla är beroende av en bil för att ta sig fram. Vad är det för fel på bussar och tåg?)
Men man kan ju göra saker även om de inte råkar ha påverkan på vikten. Jag läser t.ex. regelbundet böcker och handarbetar bara för att det är roligt och får mig att må bra. Tydligen är det bra för hjärnan också men det är faktiskt inte därför jag gör det.
Med motionen är det samma sak idag: jag gör det för att jag VILL och äntligen har ORK och för att jag mår BRA av det och för att det är ROLIGT.
Det är faktiskt det näst bästa draget jag har gjort för min hälsa i hela mitt liv: att bestämma mig en gång för alla att INTE träna för viktens skull. De har alltid hängt ihop förr och eftersom det haft i bästa fall en marginell inverkan på vikten har jag alltid, ALLTID, slutat med motionen för den "gjorde ju ingen nytta". När jag kopplade ihop det med välbefinnande, styrka och glädje istället är det plötsligt inte så svårt att hinna med och orka trots ett ibland späckat schema.
(Det bästa jag någonsin gjort för min hälsa var att kasta alla gamla råd överbord och gå över till LCHF.)
Nu är det kul att vara ute i skogen med bössan och jaga, inte längre en plåga som förut.
Jag kan livligt föreställa mig svårigheterna för de riktigt tunga människorna att motionera. Deltagarna i biggest looser bör rimligen få knän och höfter skadade av den överdrivna motion de utövar eller ...
"Professor Rick deShazo på universitetssjukhuset i Jackson har ett hälsoprogram i radio en gång i veckan.
– Varje gång jag säger något negativt om läsk eller McDonalds ringer de till mina chefer och klagar, säger deShazo."
Alla människor har inte samma förutsättningar. Jag tror att samhället blir bättre för alla om de som kan hjälper till att ta hand om dem som inte klarar det själva.
Hur tycker du att ett sjukvårdssystem ska vara uppbyggt? Vilket är ditt idealsamhälle? Vill du hellre att det ska ligga sjuka och fattiga människor på trottoarerna och dö?
"Vill du hellre att det ska ligga sjuka och fattiga människor på trottoarerna och dö?"
Artikeln handlar inte om fattiga människor utan möjlighet att försämra sin situation. Det handlar om människor som ser det som en del av en livsstil att vara kraftigt fet.
Läs artikeln. Det handlar inte om människor som är feta pga av okunskap utan somliga av dem ser sin fetma som naturlig. Vissa av dem ser normalviktiga som sjuka.
Om man vägrar att ta ett arbete som ligger inom 1500 meters gångavstånd är det något som är fel. Med ens egen moral. Om inte annat borde det vara första varningsklockan att man väger för mycket om man inte kan klara av att gå en så kort sträcka - inte pga av sjukdom utan på grund av en fetma att man väljer 4 liter coladrickande varje dag. Inte ens i fetträdslans USA tror man att läsk är nyttigt.
Jag tror att ditt sätt att tänka och din vilja att frånta vuxna människor deras eget ansvar leder till mer sjukdom och elände. Men jag beskyller dig inte för att vilja låta människor dö på gatorna just bara för att vi har olika sätt att se på problemen.
Man kan ge människor rätt information men man kan inte göra andras livsval för dem. Det vill bara totalitära samhällen.
De som väljer att syssla med farliga sporter/nöjen/arbeten, ska de få sjukvård om de skadar sig?
Den som kör bil för snabbt eller ovarsamt ska den få sjukvård?
De som skaffar barn trots genetiska defekter, ska deras barn få sjukvård?
Den som provocerar andra och därför utsätts för brott, ska den få sjukvård?
Den som bosätter sig i ett område med mycket radon, ska den få sjukvård?
Den som drabbas av krämpor på grund av för lite motion, ska den få sjukvård?
osv osv osv.
Du ställer mycket relevanta och viktiga samhällsfrågor som jag hoppas vi i Sverige ska kunna diskutera på ett klokt sätt och inte på det sätt som kareng gör, dvs anklaganden av typen "Har du slutat slå din fru?".
Dock vet jag inte om kostdoktorns sida är rätt forum för denna utvidgade debatt men det innebär inte att jag inte tycker dina frågor inte är viktiga.
Hur mycket ska samhället betala för vuxna människor som gör aktiva val som påverkar andra negativt? Var ska gränsen gå? Etc etc. Frågan måste lyftas, det håller jag med om.
Något hundraprocentigt moraliskt rätt svar lär vi aldrig få men diskussionen är viktig. Vissa av dina frågor tycker jag dock är lite egendomliga:
"De som skaffar barn trots genetiska defekter, ska deras barn få sjukvård?"
Barnen är väl oskyldiga offer?
"Den som provocerar andra och därför utsätts för brott, ska den få sjukvård?"
Brott är brott och brottsoffer ska hjälpas. Att man blir provocerad brukar alla brottslingar skylla på. Vem ska bestämma vad som är en provokation? Jag tror att yttrandefrihet är grunden för alla andra friheter.
Kanske vi ses på något annat forum men jag lämnar debatten här.
Det är väl där skon klämmer egentligen. Statliga ingrepp som har lett till katastrofer rent ut sagt. Så rätt som det var tänkt men ack så fasansfullt fel det blev.
USA skulle kunna spara godzillioner med ett enkelt pennstreck: sluta subventionera spannmålsproduktionen. Även om de skulle gå in och göra alla bönderna skuldlösa så att de vore fria att börja odla något annat skulle landet som sådant tjäna enorma summor.
Först på att slippa subventionera.
Sen på hälsoeffekterna. Utan snorbilliga spannmål (främst GMO-vete och GMO-majs) skulle de snabba och rent giftiga kolhydraterna bli dyra. HFCS är rena rävgiftet men pytsas i all för att det är asbilligt, tack vare subventionerna. Samma sak med det nya vetet. Det vi och de har fått stränga statliga förmaningar om att äta jättemycket av...
Att de ska erbjudas sjukvård för krämporna de har fått tack vare idiotiska politiska beslut köpta bl.a. livsmedelsproducenterna kan kännas självklart. Men det finns inte ett ekonomiskt system på hela jorden som kan bära kostnaden av den metabola katastrofen som nu rullar över jorden. Det MÅSTE till förändringar i roten. Vi som är friska nog att kunna jobba kommer inte kunna bära den ekonomiska bördan av barn, gamla och en allt större del metabolt sjuka. Hur gärna vi än skulle vilja. Vi måste pressa och tvinga fram förändringar. Alternativet, att säga att det är ditt eget fel att du är fet och du får betala själv eller dö, känns extremt osmakligt. Där är vi säkert alla överens. :-)
Jag håller med dig om individens ansvar men individerna måste få riktig information att bygga sina beslut på. Tack vare att fett demoniserats så otroligt har sockret fått fripass. Det är "tomma kalorier" och "förstör tänderna" trots att vetenskapen är övertygande om att det är mycket, mycket mycket farligare än så, särskilt i de mängderna som det nyttjas idag. Tänk om De här människorna i reportaget hade utsatts för samma demonisering fast för socker de senaste 40 åren? De skulle vara betydligt smalare och friskare nu. De skulle dessutom inte tycka att det är en bagatell att sörpla i sig 4 liter läsk om dan.
Intressant synpunkt och skrämmande. Vilken människosyn döljer sig bakom detta?
Är det bara feta människor som "får skylla sig själv" och som vi inte ska betala sjukvård för?
I så fall varför?
Uppräkningen på människor som gjort ett aktivt val och därför blivit sjuka kan ju göras mycket lång.
Ska vi verkligen betala sjukvård för rökare som blivit sjuka pga sin rökning?
Hur ska vi göra med högkonsumenter av alkohol som blivit sjuka?
Alla de "fåfänga" som ligger och pressar på stranden vid Medelhavet och får malignt melanom
varför ska jag betala deras sjukvård, de har ju valt det själva. Ingen kan ju säga att man inte visste att det var farligt att sola för mycket...
Varför ska jag betala sjukvård för äventyraren som farit upp till fjällen och råkat ut för en
olycka trots att han/hon var väl medveten om riskerna, de har ju valt det själva....???
Ja, listan kan göras mycket lång och fram tonar ett farligt, mörkt samhälle.
Vilka är godkända och vilka kan vi sparka på ????
De feta är tacksamma att peka ut som syndabockar tycks det, trots att många sjukdomar kan betraktas som "självvalda"?
Men å andra sidan, vi sparar kanske in 75% av sjukvårdskostnaderna för samhället om alla "självvalda" nekas vård.
vissa risker i något sammanhang gentemot att vara nöjd med att vara fet, bidragsberoende
chips & colakonsument.
Tobak och alkohol är redan tungt beskattat.
Däremot inte socker.
Ska vi neka människor sjukvård? Är det ett värdigt samhälle? Hur skulle det gå till? Ska vi vägas när vi kommer till akuten och alla som inte är normalviktiga körs ut igen? Eller ska vi tvinga alla att handla allt via kort så det finns statliga register på vad folk köper - ingår chips och coca cola (eller något annat som inte är godkänt, idag skulle det vara smör och grädde), åker vi ut från akuten? Ska alla filmas hela tiden så någon statlig myndighet har koll på vad alla äter. Äter man fel och eller är över normalvikt får man ingen vård. Gäller det all vård eller bara vård av överviktsrelaterade sjukdomar?
Hur ska vi göra med sophämtningen? Ska den ingå i det allmänna? Det kan ju bli ganska tungt.
Debatt på torsdag den 10 oktober kl. 18 om LCHF mm med överläkare Tore Persson på Tom Tits i Södertälje.
http://www.tomtit.se/Aktuellt/Science-Cafe/
http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.2234197-debatt-om-snarskogen-av-dieter
Streamat också..!
Hoppas de dock har alternativ till smörgåsarna för de som är på plats ;-)
Det får var och en välja själv; det är så ett vuxet samhälle fungerar.
12% på restaurang förutom konferensmåltider och alkohol.
Advokaten Don Barrett ägnar sitt liv åt att stämma livsmedelsföretag: Man måste få veta sanningen om det man köper
http://www.aftonbladet.se/nyheter/detfetausa/article17611848.ab
Köpte häromdan, i blindo, en chokladmousse på "mörk choklad utan tillsatt socker".
Tekniskt rätt.
Det söta var istället fruktsocker.
Ett hälsoställe. De kan ju fetglömma mig som kund igen. Så himla lättlurad är jag inte TVÅ gånger. Fail.
Man går inte, man cyklar inte. Lägg till en mardrömskost med mycket läsk och näringsfattiga chips och hamburgare...