Folkhälsoministern fegar ur: ”Därför blir det ingen sockerskatt i Sverige”
i Socker/fruktos 
Storbritannien inför nu en skatt på socker i läsk i ett modigt drag mot barnfetma, trots massivt motstånd från sockerindustrin. I Sverige finns däremot inget sådant mod.
Tvärtom, när folkhälsoministern Gabriel Wikström nu skriver på Aftonbladet debatt är det ett av de mesigaste politikerdravel jag sett. Han vill ta ansvar för ”helhetsgrepp” istället för regleringar säger han. Så vad är detta ansvar? Jo, han förbereder ett uppdrag till en annan myndighet för att de sen ska ta fram underlag för eventuella insatser.
Med andra ord – han gör ingenting alls under överskådlig framtid. Och så pratar han lite om vikten av motion.
Aftonbladet: Därför blir det ingen sockerskatt i Sverige
Sockerindustrin hade inte kunnat göra ingenting alls på ett effektivare sätt, dolt bakom utslitna floskler. Hade sockerindustrins spökskrivare skrivit folkhälsoministerns debattartikel kunde den ha sett identisk ut.
Mod, Gabriel Wikström. Du kan stå upp för folkhälsan mot industrin på ett bättre sätt än detta. Det behöver inte vara nya skatter, men något mer än tomt prat behövs.
Intressant nog säger 2/3 läsare av debattartikeln att de inte håller med. Så Aftonbladets läsare verkar se rakt igenom undanflykterna och frånvaron av handling.
Tidigare
Storbritannien inför läskskatt i djärvt drag mot barnfetma
Samma som med transfetter, fortfarande på remiss hos livsmedelsverket efter riksdagsbeslut 2011.
Aldrig har ett statligt verk bidragit till så mycket onädig sjukdom och många onödiga dödsfall som detta livsfarliga verk.
5 gram transfett om dagen ökar hjärtdödligheten som om man rökte 5-10 cigs per dag.
Med en hälsominister som Gabriel Wikström tillåts allt fortsätta i samma ignoranta spår. Sådana handlingsbefriade ministrar bör sparkas.
Hon heter Agneta Karlsson och "Under åren 2007 till 2010 arbetade hon för läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline som chef för samhällskontakter"
Än mer problematiskt är att Wikström vill förflytta ansvaret för den enskildes hälsa från individen till samhället. Ett fortsatt fokus på träning och idrott kommer visserligen inte att vända fetma-trenden oavsett om det sker på individ- eller samhällsnivå, och en oförmåga att lyfta kostens betydelse för hälsan och vikten kommer bara att förvärra den. Att förespråka motbevisade orsakssamband på samhällsnivå gör däremot betydligt mer skada. Jag är inte benägen att förorda skatt som en önskvärd lösning på någonting, utan skulle snarare ha bemött även ett hypotetiskt införande av en sådan som en tom gest som i praktiken knappast skulle komma åt problemet. I form av åtgärder på samhällsnivå, vilket Wikström ju strävar efter, är det däremot det närmaste man kan komma en tydlig socialdemokratisk markering om att socker (likt alkohol och tobak) är skadligt. Det vore med andra ord åtminstone ett steg i rätt riktning. Kombinerat med en uppdatering av livsmedelsverkets kostråd skulle man dock kunna komma bra mycket längre, och det utan att indirekt behöva skuldbelägga de som i brist på eller till och med trots regelbunden träning blir överviktiga på grund av vad de äter.
Ministern gör ingetdera, men inte håller jag med kostdoktorn om att han gör ingenting. Snarare förleder han medvetet eller omedvetet ytterligare stackare till att köpa tesen om att hälsa bara handlar om att röra sig mera.
Det är röstmaximeringsprincipen som styr.
Idag aldrig godis men mycket mörk choklad då o då Sällan sötade/saltade livsmedel. har däremot lite förslitade små skador.
Yogar lätt varannan dag Lev väl alla. KN