D-vitamin skyddade inte mot hjärtsjukdom

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se:
Nu misslyckas D-vitamintillskott att skydda mot hjärt-kärlsjukdom i ännu en klinisk prövning. Forskare i Nya Zeeland har lottat över 5 000 personer, i genomsnitt 66 år gamla, till att antingen få stora doser D-vitamin en gång i månaden eller placebo. I gruppen som fick D-vitamin fördubblades nivåerna i blodet, men det gav ändå ingen effekt på hjärta och kärl under de i genomsnitt 3,3 år som studien pågick. Du hittar studien här: Vitamin D Supplementation and Cardiovascular Disease | JAMA Cardiology | The JAMA Network.
Låga nivåer av D-vitamin i blodet har i många studier visat sig ha ett samband med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Därför har forskare i en rad studier försökt skydda deltagarna mot hjärt-kärlsjukdom genom att ge dem D-vitamintillskott. Men i studie efter studie har det gått precis lika bra för placebogruppen. Ni kunde läsa om det när jag påbörjade mitt personliga D-vitaminexperiment i höstas och här hittar du en översiktsartikel skriven av forskare: Vitamin D and cardiovascular disease prevention.
Men varför skyddar då inte D-vitamin mot hjärt-kärlsjukdom, när det finns så starka kopplingar mellan låga nivåer i blodet och en ökad risk för exempelvis hjärtinfarkt?
Kritiker menar att de doser D-vitamin som deltagarna har fått i olika studier har varit för låga. I den studie som nu har publicerats fördubblades dock D-vitaminnivåerna i blodet – patienterna gick från runt 60 nmol/l till över 120 nmol/l – ändå hjälpte inte behandlingen.
En annan invändning, som även gäller studien från Nya Zeeland, är att studiedeltagarna har fått D-vitamin en gång i månaden, istället för att ta lägre doser dagligen. En del talar för att det senare är bättre. Det pågår studier där man testar dagliga doser och det ska bli spännande att se vad de ger för resultat.
Är högt D-vitamin bara en hälsomarkör?
En trejde förklaring är att nivån D-vitamin i blodet bara är en markör för hälsa. Personer med fetma har generellt lägre nivåer eftersom vitaminet lagras i fettväven. D-vitamin är också en markör för hur mycket en person är i solen. Kanske tränar sådana personer mer? När solens strålar träffar oss sjunker också blodtrycket och i studier på möss har man visat att det släpps ut endofiner i blodet. Är det detta som skyddar mot hjärt-kärlsjukdom?
Ja, ni. Att D-vitamin är ett viktigt vitamin råder det knappast några tvivel om och personer med mörk hy som lever på nordliga breddgrader riskerar att få väldigt låga nivåer i blodet under vintern. De kan behöva tillskott. Men behöver ljushyade personer som är ute i solen på sommaren verkligen ta extra D-vitamin? Eller slänger man bara sina pengar i sjön?
The jury is still out here. Framtida studier kommer förhoppningsvis att ge oss svar på alla frågor.
Ann Fernholm
Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg.
Tidigare
D-vitaminexperimentet – vårsolen har gett effekt
Fibrer skyddade möss mot typ 1-diabetes
Bussreklam i LA: Läsk orsakar typ 2-diabetes
Ett sötare blod: En av fem i Indien har diabetes
Ett sötare blod: Kan fasta och ketogen kostbehandling bota diabetes?
Ett sötare blod: D-vitaminexperimentet
I en annons i dagens Västerbottens Kuriren söker man deltagare som ätit LCHF i minst 3 månader.
Undrar hur bra den kommer att genomföras.
För information och intresseanmälan mejlar man lchfstudien@gmail.com
eVK 11/4 sid. 5: https://evk.vk.se/titles/1/issues/8891/spreads/3/
D-vitaminupptag under vinterhalvåret.
Får hoppas på många fler högkvalitativa studier på d-vitamin framöver så vi får klarhet i hur det ligger till.
Jag är överviktig och äter 2 000 IE D-vitamin och har gått över till periodisk fasta, äter en gång per dag i kombination med ketogen kost och träning. Viktnedgången ligger på ca 1 kg i veckan vilket framför allt märks på midjemåttet, ca 1 cm i veckan. Sannolikt är det fett jag tappar då jag inte förlorat i styrka när jag tex styrketränar.
När fettet förbränns så borde det lagrade D-vitaminet frigöras med tanke på att fetma verkar sänka nivåerna av D-vitamin i blodet. Kan det då finnas risk att D-vitamin nivån blir för hög med tanke på att jag fortsatt äta 2 000 IE per dag även under viktnedgången.
Tar man för givet att de andra har samma nivåer?