Biggest Loser – Tro, bullar och choklad
i Kaloriräkning, Märklig bantning, Socker/fruktos, Västerländsk skräpmat
Nya säsongen av Biggest Loser drog igång härom dagen och den som vill bli påmind om det verkliga problemet behöver inte leta länge.
Innan man får se programmet behöver man avnjuta en reklamfilm eller två… för exempelvis Pressbyråns sockerglaserade bullar, billigare än någonsin… eller sockerchoklad från Marabou.
Skräpmatsföretag har förstås sin vanliga kalorifundamentalistiska ursäkt redo, och TV4 är väl bara aningslösa. Men för mig är detta lika cyniskt och sjukt som cigarettreklam innan program om KOL eller lungcancer.
Personer som kämpar med vikten – och vill se Biggest Loser – gör det ofta av en anledning. Exempelvis ett beroende av sötsaker. Och naturligtvis går det att tjäna gott om pengar på att försvåra deras kamp.
I detta samhälle kommer vi inte att ha någon brist på tävlande till programmet, under överskådlig framtid.
Tips för vikten
Lindha halverade sin vikt med LCHF!
Magelektroder för att banta
http://www.allehanda.se/noje/tv/o-viksbo-med-i-biggest-loser
Saxat ur ett mejl jag fick i veckan.
Svenska Livsmedelsverket i Uppsala har inlett operation med tema ”Eliminera
Vitaminerna”. Syftet är att uppnå effektivare kontroll över medborgarnas
personliga engagemang i sin egen hälsa. Genom kommunernas tjänstemän
detaljkontrolleras tillgängligheten av näringsämnen, så befolkningen inte
av misstag äter något som skulle kunna främja deras hälsa. Agerandet är
lagvidrigt och strider emot både inhemsk och EU‐lagstiftning på området.
Läkare, som varnat för allvarliga konsekvenser i be‐ folkningens hälsa,
står maktlösa inför inkompetensen hos myndighetsutövarna. Vi luras
systematiskt tro att vi överkonsumerar näringsämnen i form av
kosttillskott. Men varken Livsmedelsverket eller Läkemedelsverket har
rapporter med vitaminskadade människor, tvärtom hävdar svenska läkare och
forskare motsatsen! För över två år sedan varnades myndigheterna för
konsekvensen av att blunda för tydligt påvisade vitaminbrister som gång
på gång upptäcks hos den svenska befolkningen.
Läs mer på.
https://www.vitaminupproret.se/
Det mest ledsamma är alla unga (och äldre) människor som skuldbelägger sig själva. Det är så taskigt att ingen kan förklara för dem att det inte är deras eget fel och istället berätta hur de ska gå tillväga.
De som brukar vara med säger alltid att de har provat allt, men man undrar ju om de verkligen har det eller om de har blivit uppskrämda av sjukvården till att avstå det som funkar.
Men herregud, då är det ju inte LCHF! Då är det lätt att misslyckas.
"Det finns inget magiskt med att äta mycket fett"
Det magiska är att minska på kolhydrater och socker och utnyttja bra fetter som energi.
Man kopierar alltså kosten från förr då man inte var rädd för fet mat.
Synd att så många tror att LCHF det går ut på att vräka i sig så mycket fett som möjligt.
Det jag vänder mig emot är Beholders kommentar: ""Det går att äta dålig mat på lchf med"
Jag ser det inte som LCHF om man samtidigt äter dålig mat.
Vem har inte haft svackor i dieten, som att äta choklad och glass i perioder. Men då äter man ju inte LCHF.
Men, men, måste säga att jag är imponerad över hur de kämpar på (utifrån tidigare säsonger jag sett spridda delar/avsnitt av) med en massa träning, inte funderat så mycket på vad/hur de äter. En fundering jag har, går de inte ner lite väl snabbt i vikt?
Det här med att "skuldbelägga sig själv". När jag tittar i backspegeln så inser jag att jag var blind, att äta chips, dricka läsk, äta godis, vräka i sig pasta, ris, potatis, en massa annan snabbmat, och sitta ner mest hela dagen, kunde ju bara sluta illa... Det är ju olika från person till person, men jag har åsikten att mitt sätt äta, att inte röra på mig, var mitt eget ansvar, det som gjorde att jag blev rejält fet. Jag har dock inte "skuldbelagt" mig själv för det, mest skakat på huvudet åt mig själv, varför jag lät det gå så långt som det gjorde.. (Kommer nog fram till det förr eller senare...)
Jag skulle aldrig ha pallat med det BL-deltagarna går igenom. Man (åtminstone jag) kan/kunde nå samma mål, fast på längre tid, bara genom att ha lite hård disciplin (skippa chips, dricka läsk, äta godis, vräka i sig pasta, ris, potatis, en massa annan snabbmat) och promenera lite raskt 1-2 timmar/dag. (Håller dessutom förkylningarna bort)
Jag vägde 1 juli 2013 runt 105-110 kg, slutade då med läsk och godis, promenerade rejält på helgerna. Vägde 100 kg 1 nov 2013, skippade då pasta osv, promenerade i snitt 1,5 timme per dag, och 1 maj var målet nått, 71,5 kg. Hade från 1 juli 2013 till 1 maj 2014 "skakat av mig 1/3 av min vikt", utan någon större ansträngning än 100% disciplin kring att undvika pasta, socker osv..
Vi skriver snart 1 februari 2015, 8 månader efter att jag nått min målvikt, pendlar IOFS mellan 71 och 73 kg, men det kan jag leva med, och syndar emellanåt på partyhelger med kolhydrater i form av öl och potatis till maten.
Slutklämmen.. I mina ögon så är man ansvarig för vad man stoppar i sig, sitter man i TV-soffan och matar in chips och läsk i munnen, så blir man tyvärr tvungen att "skuldbelägga sig själv". Det är i alla fall vad jag tycker...
/B
Och det finns de som kör under 20g kolhydrater per dag, och som inte går ner i vikt av LCHF.
Så varför tror ni att alla som är feta sitter hemma i soffan och äter chips?
Det är just det vi som hittat LCHF inte tror eller rättare sagt, vet att det inte är så ;-) . Däremot är det så enligt de gamla dogmerna, är mindre och rör dig mer :-(
Rolle på Österlen
En röd tråd är att vi är många som kunnat äta hur "dåligt" som helst upp till 40-årsåldern, går bara upp ett fåtal kilon, sedan vid 40 så rusar vikten iväg när man fortsätter äta på samma sätt, ämnesomsättningen går väl långsammare..
Men sammanfattningsvis, ja, man kan gå upp i vikt trots att man äter lagom mycket och rätt sorts mat, medans andra går upp i vikt beroende på för mycket och fel mat/dryck.
/B
En röd tråd är att vi är många som kunnat äta hur "dåligt" som helst upp till 40-årsåldern, går bara upp ett fåtal kilon, sedan vid 40 så rusar vikten iväg när man fortsätter äta på samma sätt, ämnesomsättningen går väl långsammare..
Men sammanfattningsvis, ja, man kan gå upp i vikt trots att man äter lagom mycket och rätt sorts mat, medans andra går upp i vikt beroende på för mycket och fel mat/dryck.
/B