”Barnens fetma är föräldrars ansvar!”
Utmärkt krönika av Jonas Colting. Önskar bara att fler föräldrar till överviktiga barn fick så här bra råd – det hade underlättat mycket för dem.
Utmärkt krönika av Jonas Colting. Önskar bara att fler föräldrar till överviktiga barn fick så här bra råd – det hade underlättat mycket för dem.
Nu tränade jag inget alls när jag var yngre. Har aldrig varit på ett gym. Idrotten i skolan avskräckte mig från allt var röra på sig heter. Dock var jag ofta ute i skogen och lekte som liten. Där borde föräldrarna också ha ett ansvar, att inte bara sätta igång tvn och låta barnen sitta där eller vid datorn istället för att ut och leka. Låta dem ta hand om sin enorma fantasi. Om man själv inte äter godis mm så varför ska man då lära barnen att helg=godis? Jag tycker man ska lära barnen att fest=godis istället.
Min egen historia är att jag var överviktig redan som barn och mina föräldrar ville verkligen rätta till det men med facit i dag, ser jag att de gjorde i stort sett allting fel. Visst är barnens matvanor föräldrarnas ansvar men också samhällets sak att ge fungerande hjälp. Som vuxen har jag försökt få hjälp från sjukvården men de har ingen hjälp att ge!
LCHF känns fullständigt rätt trots att jag inte tappar vikt.
Ja anser nog att Du Collting med din bakgrund vräker över allt förstort ansvar på den enskilda målsmannen då samhällsordningen ändå ser ut som den gör. Det har ju nu senast visat sig att vi har faktiskt inga etablerade kostråd. Blir det då inte svårt att veta vem man skall rätta sig efter. Att vi inom LCHF rörelsen vet hur vi ska leva är knappast likvärdigt med hur vi hanterar övervikt. Så länge de styrande inte acceptera och ändrar sitt synsätt kan vi knappast angripa föräldrarna. Men visst kan du sitta på din blogg och kritisera. Fettskräcken är inget som vi löser över någon dag. Men det är på gång; det märks överallt, alltmer, överallt.....
Hvis noen her, kanskje Andreas selv har en ide/ oppskrift som kan hjelpe så er det bra. Men IKKE døm alle over lav sko at det ALLTID er foreldrenes skyld…Og husk noe MEGET viktig. Enkelte "sykdommer- og eller genetiske feil" har du ingen anelse om før barnet blir eldre.....
Jag är själv gammal tränings och kostfreak som fått hålla igen rejält för att inte gå upp i vikt och tyvärr verkar barnet ha ärvt dessa mindre roliga gener. Men kom inte till mig och skuldbelägg, jag har gjort ALLT som stod i min makt för att vända den negativa trenden. Dessvärre var kostråden då inte så bra antar jag nu med facit i hand. Jag tror kost och motion är en viktig byggsten (o då bör de ju vara riktiga, jag är rädd jag förstört barnet hälsa för evigt pga dåliga kostråd under 80-90-talet) men tyvärr tror jag många glömmer gener när de kastar sig ut o dömer andra. Sen finns det självklart en massa sätt att förstöra barns hälsa och vikt, men ALLT är inte vad det ser ut att vara.
/Vendela, som ändå mår illa när små barn sitter i kundvagnen och äter sig mätta på chips/godis/skräp som är helt onödigt....
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli 🙁
(OBS: anna syftar på ett föregående inlägg hos Colting)
Jag håller delvis med dig Jonas men tycker att anna har 100% rätt i sin kommentar. Vi som upptäckt lchf-kostens fördelar och är tacksamma att äntligen ha förstått sammanhanget kan ju inte nu börja anklaga de föräldrar till feta barn som INTE förstått för barnmisshandel.
Om vården och dietisterna började anamma lchf-kosten skulle såväl barn som föräldrar kanske ha en chans.
Jag har förövrigt en hård fight om just detta via ”min mening” i Helsingborgs dagblad (sista ordet är ännu inte sagt) vilket jag även lagt ut på min blogg 😉
Jag ser ju även här många som kommit till liknande slutsatser.
Fast samhället med allt självklart fika och skräpmat gör det ju inte enklare. Och mor- och farföräldrar som tycker så SYND om ettåringen som inte får fikabröd eller lördagsgodis (fast ettåringen aldrig smakat och inte frågar efter det). Eller ska truga i glass/ efterrätt i ett mätt barn som vill springa iväg och leka.
jag bloggar också om detta men mer nyanserat och ser saken som fler här säger.
Sedan är det väl så att man måste gärna ha varit förälder i några år för att inse hur lite man ändå har att säga till om i skola, vård och omsorgen. Har Jonas barn tro?
Och samhället får faktiskt också ta ansvar, genom att t.ex. sluta pumpa barnen fulla av tomma kolhydrater och lightprodukter i skola och barnomsorg. Och genom att, precis som Colting säger, jobba med motion som är glädje - inte prestation. Hatade själv gympan i skolan eftersom jag alltför ofta blev antingen hånad eller utskälld (av både klasskompisar och lärare) för att jag inte kunde prestera i friidrott, redskapsgymnastik eller bollsport. Gissa hur motionsmotiverad jag varit efter det? Min sanning om mig själv är att jag "inte kan sporta", att jag är för dålig och aldrig kommer att bli bra på det. Svårt att hitta glädjen i träning då. Fast man VET hur mycket den behövs. Ser samma mönster för min (överviktiga) dotter.
Jag var för övrigt underviktig hela min uppväxt, och den kost jag lärde mig äta då var kostcirkelns och matpyramidens. Det var mina redskap när jag steg ut i vuxenlivet, och sen skulle lära min dotter bra mat. Vi lagade mat från grunden, är mycket intresserade - men vi åt ju fel mat, uppenbarligen. Fast rätt enligt samhället. Och nej, vi fick inte så mycket hjälp heller när vi bad om det på t.ex. BVC - där är de nämligen väldigt rädda för för "viktfixering" hos barnen, vilket väl till viss del är rätt - men om man ber om hjälp att tänka rätt, kan man inte få det då som engagerad och intresserad förälder?
Du har rett i at barn gjør som foreldrene, Du har rett i at mange har både Fredagskos(mys) Lørdagskos og Onsdagskos. Men du går ut i fra at alle voksne sitter med det beste verktøyet for et smalt og friskt liv. Når samfunnet har gjort alt for gi oss feil råd om hvordan spise riktig mat i 40 år. Der tar du feil Jonas.
Ikke alle har den riktige verktøykassen, Jonas!
Når en foreldre kommer til helsestasjonen med sitt overvektige barn, får beskjed om å spise mindre fett og mer sukker og stivelse, vil jo de gjøre alt for å følge disse rådene
Du kan ikke laste foreldrene for at de følger disse reglene, disse reglene er jo en garanti for at barna blir overvektig.
Jeg forsto av din krønike at alle voksne nå vet hva som er riktig kost for seg selv og sine barn, at de som er fete kan skylde seg selv fordi de vet hvordan et bra kosthold skal være, men gir f#6a)n!.
Nei Jonas, jeg vet at jeg spiser LCHF mot helsemyndigheter og legers vilje. Jeg har gått i en konstant motvind. Jeg har fått høre at jeg er uansvarlig, dum, jeg spiller hazard med min helse, Jeg kan takke meg selv om jeg får Diabetes og hjerteproblemer. jeg må jo forstå at smør og grisefett setter seg fast i blodårene. Men jeg er en oppegående og sterk person. Jeg hadde flaks(tur) som fant LCHF.Jeg oppdaget helsefordelene med min badevekt og blodsukkermåler.
I denne motvind skal en være sterk som kjemper videre. Det kan være tøft for en som har fasiten. Tenk deg da en som ikke har denne fasiten, en som ikke tør, vil eller har forstand til å tilegne seg nye kunskaper på tvers av myndighetenes advarseler og pekefinger.
Nei Jonas, jeg synes ikke at man skal stigmatisere nok en gruppe i samfunnet. det er på tide at Myndighetene tar ansvar, forandrer og går hardt ut med nye kostråd som hjelper folk med overvektsproblemer. Når alle vet hva som er riktig kost, kan vi kanskje minske overvekt og fedme med 95% Jeg vil også påpeke at ikke alle har disse genene som gjør oss fete. Noen tåler sukker og stivelse mindre enn andre. Ikke alle friske og smale personer lever sunt. Mange er smale uansett hvor mye Fredagskos(mys) de har. Det gjelder å ha tungen rett i munnen når man uttaler seg så kategorisk som du gjør her.
Lykke til videre!
(Nu råkar det vara så att ett av hennes barn inte är ett särskilt stort fan av den traditionella guden och det är ju bra! 😉
För att inte tala om skolmaten där du får äta dig mätt på pasta och dricka dig otörstig på juice och lättmjölk...
Mycket intressant artikel, men jag skulle vilja säga att ansvaret inte BARA ligger hos föräldrarna!! Vi ALLA har ett ansvar, framför allt (som ni andra också säger) myndigheter!
Slutligen vill jag säga till dig Dr. Eenfeldt att du gör ett förbannat bra jobb! Gillar din saklighet, ditt ifrågasättande, din öppenhet men också att du är så lång! 😉
06:00-08:00 Kommer till förskolan/fritids/skolan. De som kommer tidigt blir antingen serverade frukost, troligen bär/fruktfil eller dito yoghurt och flingor plus mackor och mjölk (osockrad fil är det inte längre några barn som äter, så det har man gett upp för länge sedan) eller också har de med sig frukost. Det kan vara allt från två riskakor och o-boy till ungefär vad som beskrevs ovan.
9:30-10 Frukt (men på många förskolor byts den ofta ut mot något som ett födelsedagsbarn har haft med sig)
10:20-11:30 Lunch. ALLTID kolhydratbaserad!
14-14:30 Mellis. Oftast mackor och mjölk, men det kan även vara färdigköpta krämer, sockrade yoghurtar/fil eller liknande. O´boy till är inte ovanligt
16:30-17 De som är kvar får en frukt igen
Är barnens viktproblem fortfarande föräldrarnas ansvar? Även om föräldrarna ger (enligt vårt sett att se på det) bra mat hemma så kan de påverka maximalt hälften av vad barnet äter.
I den bästa av världar skulle familjen kunna få råd och stöd av en duktig och entusiasmerande dietist. Denna dietist skulle lugnt och sakligt och på rätt nivå kunna förklara vad som händer i kroppen när man äter olika saker. Hon/han skulle också kunna skicka med ordination på mat till förskola, skola och fritids så att dessa barn (om inte alla) skulle slippa alla dagens blodsockerhöjningar. Det är långt dit, men vi är på rätt väg. Rätt väg är dock inte att skuldbelägga föräldrarna!
Jag tror faktiskt att det blivit mycket bättre ur sockersynpunkt de senaste åren. På mina barns förskola är det helfet osockrad fil/ youghurt med osockrad musli som husmor blandat själv. Knäckebröd eller eget bakat bröd, eko-bregott. Inga krämer, ingen ketchup, varm choklad med rätt så lite socker på fredagsfrukosten.
Visst finns det mycket övrigt att önska, men det här är mer regel än undantag verkar det som. Våra vänner blir chockade när vi berättar att barnen få ta med glass på födelsedagen, det är förbjudet på de flesta förskolor.
Jag har själv bantat mig till en katastrofal övervikt, efter 20 år i dietisternas, husläkarnas, viktväktarnas, överviktskirurgins och samhällsnormens våld så jag har svält mig och ätit fel, allt för att bli frisk och hälsosam, men så klart med motsatt resultat.
Jag anser mig vara en upplyst, smart, samhällsdeltagande person. Jag har inte funnit skäl att ifrågasätta de kostråd som jag matats med under de senaste 20 åren, de har ju varit samstämmiga och vetenskapligt "bevisade". Så klart jag har litat på de kostråd jag fått, varför skulle jag inte det, utbildade läkare, forskare, dietister… Seriöst. Varför skulle man ifrågasätta det?
Först nu, vid 35 års ålder, men hotet om operation hängande över mig har jag sökt alternativ och hittat LCHF och vågat på egen hand (ivrigt motarbetad av hela sjukvårdssystemet) testa, och faktiskt lyckats hyfsat. Men när jag har sökt och letat, så inte har det funnits mycket information som har talat för att jag är på RÄTT väg, snarare fel. Så hur ska en vanlig människa som saknar medicinska kunskaper och som har ett liv i övrigt att driva runt, på egen hand klara av att ifrågasätta och gå emot allt som han/hon har lärt sig och göra tvärtom? Det är skitsvårt!
Jag är mamma till en femårig tjej. Från födseln var hon stor, låg två till tre standardkurvor över ”normalkurvan”. Hon var dock helt normal, följde sin egen kurva perfekt, och notera, alla kurvorna var över det normala, både vikt, längd och huvudomfång. Men pga min egen övervikt så har dels jag varit på min vakt, men framförallt sjukvården. Vid alla kontroller på BVC har de nagelfarit vår mat, som för att bevisa för mig att eftersom jag är överviktigt kan jag heller inte tillse att min unge får rätt mat. Trots att hon alltså har varit HELT normal. Och kostråden till oss, som vi ska ge henne, har ju varit de gamla vanliga, gröt, välling osv. Man är ju skiträdd att göra fel som förälder. Jag gick på deras rädsla, tänk om min unge skulle bli fet? Jag gjorde förståss som expterterna sa, lät kolhydraterna regera… För inte var väl bröd, välling och pasta och potatis farligt?
Hon har alltid haft starka restriktioner på sött dock. Eftersom jag själv äter så sparsamt av det så blir det inte mycket hemma. Vi ransonerar hennes lördagsgodis till 8 bitar i veckan, hon har aldrig druckit läsk. Hon får fyra chips om någon bjuder, hon får fika och tårta om vi är borta men bara en bit. Men är vi på kalas eller på middag hos andra, ja då säger jag inte nej till efterrätt eller tårta, för hennes del alltså. Det tror jag inte på. Jag tycker inte att hon ska behöva avstå och stå ut, sitta och sukta när andra äter, jag kan kontrollera vad vi äter hemma, men sällan borta, mer än möjligen mängden.
Tja, man gör så gott man kan…
Först under senaste året har jag blivit mer medveten om kolhydraterna och dess risker. Så nu försöker jag dra ner även på hennes intag av kolhydrater. Vilket är jäkligt svårt när hon är så invand på pasta och mackor osv. På dagis äter dom frukt på fm, lunch kl 11 som alltid innehåller kolhydrater tillsammans med protein, ofta halvfabrikat. Kl 14 äter de mellis, alltid mackor.
Men trots detta, jag har en lång, stark, smal, atletisk fullkomligt kärnfrisk femåring idag. Turligt nog verkar hon inte bära på mina gener.
Vad vill jag säga med det här då?
Att det är SKITSVÅRT att vara förälder och se till att ens barn äter rätt!
Först är det svårt att själv veta VAD som är rätt eftersom kostråden och sjukvården är så förbannat splittrade, sen är det lika svårt att styra vad barnet äter i alla sammanhang.
Så, att generalisera och lägga allt ansvar på föräldrarna, det är helt enkelt inte rätt.
Tack för mig.
MWB, missade ditt inlägg så jag tillförde inte direkt ngt nytt till tråden...
Jonna, din kommentar borde absolut ligga på Coltings blogg också, det är många där som inte har en aning … 😉
Sen ska man väl heller inte glömma att människor är jämförande och analyserande till sin natur helt enkelt. För många gnager det att se barn äta hur mycket socker och annat som helst, och dom är pinnsmala. Eller folkslagen som har upp emot 70% kolhydrater i kosten. Tankarna snurrar: vart går gränsen för hur mycket?
Jag håller med Colting om att mat ska vara roligt och göra det till en stund av samvaro. Respekt för råvarorna, konsistens, ursprung, nytta osv är viktigt.
Dom förskolor jag besökt har pedagogiska kök där pedagoger tillsammans med barn tillagar olika rätter. Det är också upp till föräldrarna att välja om deras barn äter margarin eller smör på brödet. Inga krämer, vad jag förstod det som. Och kökspersonalen var superhärliga, och talade varmt om framtida projekt när vi kikade in där. Jag känner mig inte alls orolig, dom har ju tagit bort allt socker ändå.
I iallfall,oavsett om man är tjock eller smal så är det ju lika illa att få dålig mat. Inte bara se det som ett problem för feta.
Therese, nej vi föräldrar styr inte vad det lagas för mat i skolan och om de äter hos kompisar, men vi kan påverka.
Mina högstadiekillar vet i dag att det i första hand skall äta sig mätt på den lagade maten och inte mackor, om det är pasta med ost och skinksås så skall de ta mest av ost- och skinksåsen och ersätta huvuddelen av pasta med grönsaker, och vill de ha en macka tar de Bregottsmöret och inte Lätta (båda alternativen finns som småpaket), grönsaker är bättre än potatismos o.s.v.
Samma sak om vi äter på hamburgerhak mitt i veckan, det blir ingen läsk till maten.
I natt skall min 15-åring LANA hela natten med sina kompisar och han har fått två 1,5-liters flaskor Loka citron som dricka vilket han accepterar och är helt nöjd med trots att kompisarna kör läsk och någon energi-dryck med tuff etikett...
Jag påstår att vi har alla möjligheter att påverka dem med information, och därmed hjälpa dem att själva göra bra val i högre utsräckning än vi kanske tror.
En bestämd hand med en djävla massa kärlek och omtanke är mitt koncept.
Grattis till dig OM det är så att din 15-åring faktiskt håller sig till sin Loka.
jag kan ju i alla fall erkänna att mina numera vuxna hemifrånflyttade söner inte gör som vi gjort här hemma.... 🙁 men kanske i en framtid de förstår vad vi försökte göra...
Marianne, det är helt sant de du säger. Grupptryck och svackor i relationen mot oss föräldrar kan göra att det blir svårt eller att de gör tvärt om bara för att markera sin individ.
Just nu är jag bara glad och stolt att min tuffa 15-åring kör Loka, få se hur kaxig jag är nästa år...
Håller särskilt med om din sista mening; vårt främsta ansvar är att ge dem verktygen (kunskapen), då vet barnen att de finns och kan själva välja att ta fram dem senare i livet.
Dina söner kommer säkert att börja köra LCHF i "smyg" en dag utan att mamma vet! 😉
Ja man får hålla tummarna, de har ju blivit mer och mer intresserade iaf...
Dottern är med på tåget och hon är yngst! 😀
Jag har postat kommentaren även på Coltings blogg.
Sen det här med att tjocka föräldrar petar i sina barn godis i tid och otid och inte fattar bättre än att ge sina barn sunda vanor... det är nog inte hela sanningen. Fördomar om karaktär eller lathet hos överviktiga hör inte hemma i en kostdebatt.
P.S. Min son lever självklart inte enbart på yoghurt, han äter fortfarande kolhydrater såsom potatis. Jag har bara valt att ta bort det socker han fick i sig via fruktpureer, fruktyoghurt etc, slopat pasta och ris och dessutom ökat fettmängden i hans mat en smula.