Johan_Jazz #50
frågan är inte om energilagarna är korrekta, det är dom.
Om du går upp 1 kg fettmassa så har du haft ett överskott på c:a 9000 kcal.
Om du går upp 1 kg muskelmassa så har du haft ett överskott på c:a 4000 kcal.
Det som oftast hävdas med LCHF är att man inte har samma tendens att överäta. Jag vet inte om du "tvingade" i dig maten eller inte.
Jag vet inte vilka anekdoter om "överätning utan viktuppgång" som du syftar på. De flesta anekdoter som jag har hört angående LCHF gäller inte att man går ner i vikt trots överätning (vad är egentligen överätning i detta sammanhang?) utan att man äter tills man blir mätt, och samtidigt går ner i vikt. Något många inte klarar av på högkolhydratskost.
Johan_Jazz"Läs om mitt inlägg nr 50 där beskriver jag hur man överäter."
Det stod inget om våra viktreglerande hormoner.
Om energilagen gäller eller är felaktig saknar betydelse, för vår aptit driver oss att äta tills setpointen är nåd och då blir vi mätta och minskar matintaget.
Är målet att överäta så överäter du, setpoint eller inte. Att du överäter någongång ibland kommer däremot knappast påverka din vikt varken upp eller ned, det ser vår kropp och dess hormoner till. Men ett medvetet kaloriintag som hela tiden stävar mot att få dig att öka i vikt kommer att generera i just en ökning av vikten. Jag tycker att du hänger upp dig för mycket på leptin och setpoint. Du glömmer många andra faktorer som signalsubstanser t.ex serotonin, beta-endorfiner, dopamin för att nämna några som har med aptit och födointag att göra.
Om du inte har koll på allt, hur kan du då göra den distinktionen att leptin är det viktigaste hormonet? Jag förnekar inte leptinets roll vid fetma och övervikt, men jag har svårt att finna övertygande bevis för att det skulle vara det enskilt viktigaste hormonet. Frågan är också, vart ifrån kommer behovet (hos "vanliga människor") av att köra över setpointen? Man bör inte glömma bort att fet en gång varit smal, frågan är då vad som drev individen att köra över setpointen? Dopaminkicken kanske? Endorfinpåslag? Tillgänglighet? Genetik m.m.? Fetma är inte endimensionellt och bör nog inte heller framställas som så. Det är min uppfattning och såvitt jag vet finns inga belägg för någon annan heller. Även om jag önskar att så gjorde.
Men du anser dig ändå kunnig nog att göra bedömningen att leptin är det viktigaste hormonet vid viktreglering? Jag vet inte vilken forskning du stödjer dig på när du gör din bedömning, men jag tar mer än gärna del av de studier du drar din slutsats utifrån. Man kan inte ha koll på allt, men är du kompetent nog att dra den slutsats som du gör borde du sitta inne med en mycket god kunskap om de hormoner och signalsubstanser m.m som har med vår vikt och aptitreglering att göra. Annars bör du nog göra avbön på dina uttalanden. Bevisbördan ligger hos dig, det jag talat om är gammal skåpmat med tonvis av studier bakom sig, vart har du dina studier som gör dig så övertygad i din sak?
Vad har SLV med saken att göra? Deras kostråd tror jag varken du eller jag uppskattar, men det kan vi diskutera en annan gång. Deras vetenskapliga stöd för rekommendationerna är absolut inte solidt, men säg vilka kostrekommendationer som är? Bara för att de uttalar sig tvärsäkert och genom det begår långsamt vetenskapligtsjälvmord behöver ju inte det betyda att du och jag med flera måste göra likadant, eller hur?
Jag är inte als så tvärsäker som du tror, men jag vet att hormonerna har glömts bort i debatten om fetman, vi vet inte alt än men vi vet att hormoner reglerar aptiten, hur mycket hormonerna påverkar aptiten är vad jag vet mer oklart.
Om jag säger setpointen så betyder det inte att jag tror att det är det enda som påverkar vikten, men det är en mycket viktig sak när man pratar om fetma, det har många kaloriräknare inte tänkt på (du vet om det).
Noterar samma erfarenheter som min jazziga namne. Jag har kört en bara lätt kaloribegränsad lchf-kost (ca 2500 kcal) i två och ett halvt år nu, och med goda resultat. När jag under en månads tid ville testa gränserna för, låt oss kalla det "den energioberoende fettinlagringsteorin" och samtidigt ha lite roligt överåt jag -- fakir-style -- med mellan 500 och 1000 kcal dagligen. Och nog la jag på mig alltid. Jädrar vad jag la på mig! Jag tränade visserligen stenhårt, och något av vikten lät definitivt höra av sig på gymmet. Men midjemåttet, midjemåttet!
Dietdoctor.com använder kakor (cookies) för att webbplatsen skall fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Läs vidare
62 kommentarer
frågan är inte om energilagarna är korrekta, det är dom.
Om du går upp 1 kg fettmassa så har du haft ett överskott på c:a 9000 kcal.
Om du går upp 1 kg muskelmassa så har du haft ett överskott på c:a 4000 kcal.
Det som oftast hävdas med LCHF är att man inte har samma tendens att överäta. Jag vet inte om du "tvingade" i dig maten eller inte.
Jag vet inte vilka anekdoter om "överätning utan viktuppgång" som du syftar på. De flesta anekdoter som jag har hört angående LCHF gäller inte att man går ner i vikt trots överätning (vad är egentligen överätning i detta sammanhang?) utan att man äter tills man blir mätt, och samtidigt går ner i vikt. Något många inte klarar av på högkolhydratskost.
Förmodligen de som omnämns av Kärnfrisk i inlägg 47, vilket Johans inlägg är ett svar på.
"frågan är inte om energilagarna är korrekta, det är dom.
Om du går upp 1 kg fettmassa så har du haft ett överskott på c:a 9000 kcal."
Korrekt, mellan 9000-9500 kcal
"Om du går upp 1 kg muskelmassa så har du haft ett överskott på c:a 4000 kcal."
Inkorrekt. Ett kilo muskler kostar c:a 13000 kcal
Läs om mitt inlägg nr 50 där beskriver jag hur man överäter.
Mvh, Johan
Det stod inget om våra viktreglerande hormoner.
Om energilagen gäller eller är felaktig saknar betydelse, för vår aptit driver oss att äta tills setpointen är nåd och då blir vi mätta och minskar matintaget.
Vikten är hormonellt reglerad.
Mvh, Johan
Jag nämner bara det viktigaste hormonet och setpointen är summan av alla viktreglerande hormoner.
Jag kan inte på rak arm räkna upp alla hormoner som är inblandade, du har rätt i att jag inte har koll på alt.
Man kan tvinga i sig mat när man är mätt, då kör man över setpointen, men dom flesta feta blir inte mätta, dom äter för att dom är hungriga.
Om du inte har koll på allt, hur kan du då göra den distinktionen att leptin är det viktigaste hormonet? Jag förnekar inte leptinets roll vid fetma och övervikt, men jag har svårt att finna övertygande bevis för att det skulle vara det enskilt viktigaste hormonet. Frågan är också, vart ifrån kommer behovet (hos "vanliga människor") av att köra över setpointen? Man bör inte glömma bort att fet en gång varit smal, frågan är då vad som drev individen att köra över setpointen? Dopaminkicken kanske? Endorfinpåslag? Tillgänglighet? Genetik m.m.? Fetma är inte endimensionellt och bör nog inte heller framställas som så. Det är min uppfattning och såvitt jag vet finns inga belägg för någon annan heller. Även om jag önskar att så gjorde.
Mvh, Johan
Mvh, Johan
Har SLV bättre kunskap om hormoner?
Mvh, Johan
Jag är inte als så tvärsäker som du tror, men jag vet att hormonerna har glömts bort i debatten om fetman, vi vet inte alt än men vi vet att hormoner reglerar aptiten, hur mycket hormonerna påverkar aptiten är vad jag vet mer oklart.
Om jag säger setpointen så betyder det inte att jag tror att det är det enda som påverkar vikten, men det är en mycket viktig sak när man pratar om fetma, det har många kaloriräknare inte tänkt på (du vet om det).