Är forskningen för slarvig?
Richard Harris
De flesta publicerade vetenskapliga rön är inkorrekta.1 Det är anledningen till att media kan hävda en sak den ena dagen, baserat på ”vetenskap”, för att nästa dag göra en 180-graderssväng.
Det finns uppenbarligen ett behov av mer stringens när det gäller forskning och om det handlar Richard Harris bok, Rigor Mortis. Här är några av hans bästa råd:
När du läser någonting, ta det med en nypa salt. Även den bästa forskning kan vara missvisande, och ofta är det du läser inte den bästa forskningen.
- Slate: Science Is Broken. How Much Should We Fix It?
- New York Post: Medical Studies Are Almost Always Bogus
Tidigare
Påverkar industriell finansiering den vetenskapliga integriteten?
Hur som helst håller jag inte alls med om att problemet, med media som rapporterar en sak ena dagen och en annan sak andra dagen, är den dåliga vetenskapen. Problemet är att journalisterna som läser studierna inte förstår studierna och inte vet hur de ska förhålla sig till dem. Vi kommer aldrig kunna säkerställa att den forskning som produceras är bra. Däremot kan vi säkerställa att vår tolkning och bedömning av den är korrekt. Det kräver att alla som kommer i kontakt med vetenskap har en grundläggande utbildning i det område som studierna berör, god koll på statistik och en rejäl dos källkritik. Man kan faktiskt inte utgå ifrån att resultaten är riktiga, utan man måste titta på vilka metoder som använts. Man kan inte utgå ifrån att diskussionen och slutsatserna är relevanta eller ens rimliga, utan man måste titta på resultaten och värdera dem själv.
Med områdesspecifik och statistisk utbildning samt källkritik som också omfattar vetenskapliga studier hade journalister aldrig rapporterat om studier som saknar kontrollgrupper, som har uppenbart selektions- eller intervjuarbias, som jonglerar med statistisk signifikans hit och dit utan att reflektera över klinisk relevans, som har metoder som inte kan utvärdera det studien vill undersöka, som drar storartade slutsatser ifrån ganska blygsamma resultat och en begränsande studiedesign, som uppger jävsförhållanden, som inte bygger på tidigare fynd, osv... Man måste kunna förstå vad det är studien visar och vad det är den inte visar.
Att påstå att problemet ligger hos forskarna är urlöjligt. Det är ungefär som att påstå att problemet med falska nyheter ligger hos de som producerar dem. Det går inte att styra över varken dålig vetenskap eller falska nyheter - det finns alltid någon som kommer skapa skiten - och därför ligger ansvaret på oss som tar del av informationsflödet att värdera innehållet på ett vettigt sätt. Kan detta verkligen stämma? Är detta rimligt? Finns det någon som tjänar på att denna information sprids?
Eftersom de allra flesta saknar en medicinsk och statistisk utbildning och i vissa fall ens grundläggande kunskaper i naturvetenskap (för att inte tala om källkritik) är medicinsk vetenskap dessvärre inte för alla att ta del av direkt. Alltså kan gemene man inte kontrollera själv att journalisters rapportering är sann och att vetenskapen de refererar till är bra. Det ställer krav på journalisterna som läser studierna att tolka, värdera och förmedla kunskapen korrekt.
Att det är så viktigt inom ingenjörsvetenskapen är att om vi bara "känner och tycker" så kan tyvärr massor av människor förolyckas. Det skulle vara oansvarigt.
Hur som helst så håller jag med Simon. Det finns många dåliga och korrupta forskare, vilket är ett stort problem. Men ett stort ansvar ligger hos media som rapporterar dessa nya forsknings "fynd" och de måste förstå att det krävs områdesspecifik-, statistik- och forskningskunskap för att fullt förstå en vetenskaplig artikel och viktigast av allt kunna avgöra om det är bra forskning eller inte! Det är inte de dåliga forskarna som styr vad som blåses upp i medier utan okunniga journalister som strävar efter många läsare. Så lika stort problem ligger hos medierna.
För övrigt kan du lägga av med att insinuera att jag har något som helst ansvar för vilka misstag och rentav brott läkare har begått historiskt. Det uppskattar jag inte det minsta.