4 experter 4 bantningsmetoder
11 oktober 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Viktnedgång
i Viktnedgång Nu finns förra veckans artikel på nätet. Du kan välja viktråd av exempelvis Rössner eller Eenfeldt.
Nu finns förra veckans artikel på nätet. Du kan välja viktråd av exempelvis Rössner eller Eenfeldt.
Det som var riktigt bra var att Doc framhöll att både fett och grönsaker ingår. Ju mer folk förstår att fett är bra desto bättre, och ju mer våra kritiker förstår att vi tillåter grönsaker desto bättre.
Det var journalistens vinkling. Man får vanligen inte välja sådan själv. Det var antingen detta eller inget alls i den här artikeln.
Jag tycker det är mycket bättre än inget.
Japp det har han, han förordar vad som helst bara man går ner i vikt, även hallonbåtar.
Däremot tycker jag han är lite för snäv i sina rekomendationer, jag tror folk skulle vilja ha reda på exakt hur många hallonbåtar man måste äta per dag för att gå ner X antal kilon?
Hur många hallonbåtar man kan äta beror på hur mycket fan (som sitter i båten) väger.
http://fatnomore-bandster.blogspot.com/
Numera är dom satta i bokhyllans humoravdelning tillsammans med Kerstin Brunks Holmqvuists flock av humorböcker. Potensgivarna, Rapsbaggarna, Rosa elefanter mm.
Hade tänkt eldat upp hans böcker på ett bokbål.. men vet vet. Det kan ju framledes bli ett samlarvärde på hans alster?
Den där Rössners böcker ligger i lä även här... och det väl inte så konstigt eftersom dom nog inte var skrivna efter det epitetet (humor)!
http://open.spotify.com/track/2PO2Jm8wCFtqickhUWNuRG
http://www.youtube.com/watch?v=Rp9vUZenhT4
http://www.youtube.com/watch?v=s-7BfaDILoQ&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=mNYlIcXynwE&feature=fvw
De med flest gener vägde i genomsnitt 8 kg mer än de med minst antal fetmagener
Inte visste jag att gener kunde vara så tunga......dessutom, undrar jag, kan underviktiga hämta de gener man hittat, hos polisens hittegodsavdelning?
http://ekuriren.se/nyheter/inrikes/1.833951-nya-fetmagener-funna
Första veckan gick jag ner 3 kilo, men sedan dess har vågen stått helt stilla. Det kan förvisso bero på att jag vid ett par tillfällen har "unnat mig" vanlig mat med kolhydrater (och till och med ett par läskeblask), eller på grund av det faktum att jag egentligen inte är överviktig utan bara väger drygt fem kilo över min matchvikt.
Nåväl, det egentligt negativa är dock segheten, tröttheten och huvudvärken som kommer i vågor. Får nog erkänna att jag vissa dagar känt mig ofattbart trött och orkeslös – som jag sprungit ett maratonlopp. Har knappt kunnat jobba. Samma sak med huvudvärken som vissa dagar varit fruktansvärd.
Bortsett från det så är ju dieten väldigt lätt att följa, man kommer igång snabbt, och så är det ju gott också. Men framförallt är det så ofattbart skönt att kunna äta sig riktigt mätt utan dåligt samvete och att slippa den evinnerligt malande hungerskänslan. Något jag lidit av i hela mitt liv. Har knappt hunnit äta upp maten förrän jag varit hungrig igen.
Jag tänker dock fortsätta ett tag till och se om tröttheten och huvudvärken ger med sig. Jag har justerat upp fettandelen ytterligare, möjligen är det så att jag har ätit för mycket proteiner och grönsaker och för lite fett.
klart det tar längre tid om du slarvar med kolisar titt som tätt redan från början.
Antagligen upplever du seghet, trötthet och huvudvärk p.g.a. att du, som du skriver, fuskar en hel del. Detta innebär att du tar din kropp ur ketos samt att kroppen måste tillbaka till ketos. Kör strikt så klarar du förändringarna bättre i framtiden. Jag trodde nästan jag skulle dö när jag gick över i ketos första ggn, nu för tiden känner jag hur mycket bättre jag mår varje gång "jag går över". Har ca. 2 år och -44 kg bakom mig nu.
Det ska tilläggas att jag "fuskar" väldigt sällan.
Lycka till!
//Stefan
Karin, inte Kerstin, Brunk Holmqvist. Jag har alla hennes böcker! De är helt underbara! Ni som inte har läst dem ännu är bara att lyckönska. Ni har så mycket trevligt framför er!
Men - låt inte Rössner besudla hennes böcker. Gör åtminstone ett tättslutande omslag av plast runt hans så inget sipprar ut.
sådan kock sådan soppa... eller var det tvärtom :-)
Ni har säkert helt rätt. Dock måste jag förtydliga med att jag inte har slarvat särskilt mycket egentligen. Så förmodligen krävs det ganska lite kolhydrater för att man ska "backa". I alla fall när man går över till LCHF första gången.
Även om många lchf:liberaler skulle förneka det, krävs ändå en beslutsamhet utöver det vanliga. En verklig stålsatt vilja till förändring. Det omtvistade "sockerberoendet" spelar tyvärr i högsta grad stor roll för uteblivna framgångar.
Eftersom inte samhället (eller ens vi upplysta?) ö h t vill erkänna sockerberoendet ens existerar på kartan, blir det väldigt svårt få adekvat o professionell hjälp. Åtminstone via de vanliga kanalerna, med diagnos och remiss. Sedan har vi till syvende och sist "förnekelsefasen" och alla andra psykologiska faktorer och blockeringar som kan sätta rejäla käppar i hjulen. Säkert för många av oss.
Häri finns en deli problemet. Det är inte så att alla vill dra blickar till sig, eller de känner i alla fall det som om de drog blickar till sig - när de äter lite annorlunda än bordsgrannarna.
Men det borde inte vara något större problem, de tre sista gångerna jag ätit ute på lite finare ställen, så har det varit gott om anorektiker som skyfflat runt sin mat större delen av tiden, innan utdukning. Om det inte drar blickarna till sig, så vad drar då blickar till sig? För det märks tydligt, även om de själva verkar oskyldigt omedvetna om att de är avslöjade.
Man kan alltid fråga i förväg vad menyn bjuder, sen kan man kompensera genom att äta sig halvmätt hemma. Då skiljer man sig absolut inte från matförflyttarna. Man kan också äta sig helmätt hemma och bara dricka vinet, men då riskerar man att bli beskylld för alkoholmissbruk.
Sen kan man tala med köket i god tid, de är vana att fixa mat till glutenintoleranta, inte så komplicerat att förstå vad kolhydratintoleranta behöver.
Är middagen i en större stad, så är det fritt fram att göra som många gjorde på en finare doktorsmiddag. De gick till Max efter maten, då de inte blev mätta.
Vill man komplicera och ta mera hänsyn till vad omgivningen tycker om ens ätande än vad de egna behoven säger, så kommer man att misslyckas att hålla sin egen kost. Då gäller det att en nötallergiker inte är lika följsam till omgivningens tyckanden med döden som följd.
Personligen är jag inte främmande för att ta med lite egen mat och extra smör, hellre det än att vara hungrig och/eller äta margarin.
Du också. :-D
Men det är kanske så med oss som är intresserade av mat och hälsa att vi slevar inte bara i oss det myndigheten säger utan söker själva sanningen. Låt vara att vägen kan bli krokig. Vi var vegetarianer i många år och blev betraktade som ufon. Sedan åt vi på Staffan Lindebergs vis, vilket var mera accepterat eftersom frukt och grönt äääär ju så nyttigt. Nu äter vi SSS-kost och är ufos igen. :-)
En stekt biff, bea, rödvinssås samt en liten sallad med fetaost. Potatisen serveras i en separat skål och brödet i separat korg för hela sällskapet. Min tanke kom direkt till diskussioner om utemat här på bloggen, nör jag tänkt klart lassade jag på med potatisarna och tog mig en bit vitt bröd för att suga upp såsen. :D
Om det sedan var margarin för hela slanten kan jag dock inte svara på.
Ytterligare ett ufo här! :)
Kyparen på min favvokrog i stan där jag bor - han har väldiga bekymmer - jag tillhör nämligen den där skaran som inte bryr sig om andra gäster funderar. Men svarar varför om någon frågar. När de har Parisare på menyn - så äter jag allt utom brödet och det mesta av salladen (i e äggen och korven) och när de har pasta med kyckling och kantarell/gräddsås - så äter jag kycklingen, kantarellerna och såsen och lämnar pastan :)
Sist blev han så förtvivlad så att han gick ut i köket och hämtade mer ägg och korv - "så att jäntungen fick något i sig" - ASG - och ändå har jag försökt förklara ett antal gånger.
OT - att han säger "jäntungen" till mig är också ganska roligt - tycker jag - han är minst 15 år yngre än mig. :) :)
Hehe.... Mer mat för samma slant? :)